Idag varm och solig morgon.

Har suttit på min loftgång öt öster och ätit frukost och även hunnit med förmiddagskaffet där.

Efter klockan tretton blir det lunch på min balkong åt väster. Plus att på kvällen  klockan 19 stå på balkongen för att få se Festivaltåget som drar fram på min balkonggata. Första parkett så att säga, istället för att stå på gatan och trängas med folk.

.

Denna min tavla lämnade jag till Röda Korsets loppisbutik i Karlshamn, för över ett år sedan.

Döm om min förvåning, för några månader sedan, dök min tavla upp på en auktionsfirma, Auktion Network Sweden AB, där tavlor säljs över nätet.

Under gårdagen blev den såld för 400 kronor, utropspriset var 1000 kr.

Jag säger TACK till dig som lagt ut tavlan över nätet, det är bra reklam för mig. Bilden på tavlan och även mitt namn ligger kvar på nätet efter att den är såld.

.

Så här såg tavlan ut innan jag målade vit färg över de små trädetaljerna.

Ni kan se glasspinnar, trådrulle, delar från ett bord, dominobrickor, delar från en gammal vävstol m m.

.

Gunilla Pontén år död, blev 90 år

Bild från SvRadios hemsida

.

I min bokhylla har jag hennes bok:

TYG O OTYG

.

Det är en vacker bok konstnärligt formgiven.

Jag tyckte alltid det var så spännande att följa hennes skapande. Man blev glad över hennes färgstarka och mycket ovanliga kläder.

Spännande var också att läsa om hennes privatliv. Fyra barn med fyra olika män.När hon födde det sista barnet var hon 40 år.

.

.

.

.

Gunilla Ponténs föräldrar var adliga och då presenteradesadliga familjerss barn vid hovet.

Denna läckra klänning bar Gunilla Pontén vid detta tillfälle. När hon gjorde hovningningen så försvann den lilla ”tygbubblan” ner i den större. Hennws klänning väckte uppseende och pratades länge om i hovets kretsar.

.

.

.

Krigsbarnsresa till Finland den 8 maj 2019.

Sjungande tackar de för maten på VIKING LINES MARIELLA.

Filmat av Kurt Mälarstedt.

Utlagt på YouTube av Marjatta Titoff.

Under gårdagen fick jag erfara (positivt) vad Facebook kan ställa till md.

Polisvännen Jan i Motala lade ut ”Mitt polisliv” i den nystartade Faceebookgruppen  ”Polisnostalgi”.

Jag som brukar ha en eller två besökare på min polissida varje dag.

Igår hade jag (såg på min statistik) att jag hade 50 besökare på mitt polisliv, på en enda dag.

Jag som inte har Facebook blev mycket imponerad. Jan skriver idag :

Kuriosa sett från min icke yrkesmässiga Polisbakgrund är att tonen är MYCKET god.
Jämfört med andra grupper där skitsnack och avundsjuka florerar.

.

.

Igår var det 50 år sedan vi påbörjade vår polisutbildning i Solna.

Vi 19 i samma grupp, har under åren försökt att ha koll på varandra om var vi jobbade som polis någonstans i Sverige.

.

Igår fick jag vetskap om att Staffan avled i höstas. Elsie-Mari dog nu i april 2019.

Jag blev ledsen över att min bänkkompis Elsie-Mari är död. Vi satt i bokstavsordning och hon och jag kom varandra väldigt nära.

.

Elsie-Mari och jag år 1969.

Vi är klädda i polisens arbetsoverall.

.

Elsie-Mari hade en underbar handstickad ulljumper – gick i gula färger – hon hade sjlv stickat den i tre olika färger.

En jumper som blir outslitlig med dessa tredubbla garne,r stickade på en o samma gång.

.

Min beundran var stor över hennes jumper.

Hon frågade då om hon fick sticka en liknande jumper till mig, om jag betalade ullgarnet på 300 kronor .

Absolut ville jag det, men min jumper skulle gå i rött.

Min älsklingsfärg.

.

Här ovan ser Ni min vackra jumper. Nytaget foto!

Man sliter inte upp en sådan tjock jumper. Stickad på rundstickor och det betyder att man måste klippa upp för ärmarna. Och sedan sticka ärmarna. Man måste vara mycket säker på vad man gör, när man klipper i det nystickade.

.

För 15 år sedan fick jag ett postpaket med två vackra handstickade grytlappar av Elsie-Mari.

Hon berättade att hon numera stickar jumprar i nio olika garner.

Hur kan  man hålla reda på alla dessa garner. Men som Ni ser är avigsidan lika vacker.

.

.

TACK Elsie-Mari för vår långa vänskap.

.