I tisdags kom brevbäraren med detta brev.
Innehåll en bok av Pirkko Nordberg
Finska Krigsbarnet Pirkko Nordberg gav ut denna bok 1982
Pirkko född Mällinnen i Helsingfors.
1931 – 2009
Pirkko var 8 år när hon skickades med en lapp om halsen till Sverige och hamnade hos en kyrkoherdefamilj i Sepptuna utanför Stockholm.
Hon hade det bra i Sverige men tvingades att resa tillbaka till Finland. Hon hade då glömt finska språket. Det blev besvärligt för henne i skolan och Pirkko kunde aldrig förstå att mamman hade skickat i väg henne till Sverige. 1942 fick Pirkko återigen komma till Sverige till samma familj.
Hon blev sedan kvar i Sverige och förhållandet till mamman i Finland blev aldrig bra igen.
Pirkko hamnade så småningom i Skåne och redan år 1992 kom hon med i vår Sydsveriges Finska Krigsbarnsförening.
År 1993 hade vi Riksmöte i Malmö och då förstorade jag upp Pirkkos dikt: Den sargade skaran, den tysta arme’n
och satte upp på en skärm.
Dikten tycker jag är så gripande för det handlar om oss finska krigsbarn, Pirkko har skildrat hur hon kände det.
Nu den tredje mars 2015 hade vi årsmöte i Eslöv.
Då passade jag på att läsa Pirkkos dikt igen.
(Tack Gunilla och Timo för lånet av detta foto från er blogg.)
Efteråt fick Pirkkos man Nils Nordberg, 86 år veta att jag läst upp Pirkkos dikt och att hon inte var bortglömd i vår förening.
Han blev mycket rörd och glad över att vi hyllat hans hustru, som han var gift med i 59 år.
Som tack, skickade han mig Pirkkos diktbok till mig. Jag blev glad över denna oväntade gåva.
.
.
Ja vad litet vi begrep, vad litet psykologi vi kunde något om. Hur mycket klokare är man idag? På många håll är man väl det.
Men att jag var så helt omedveten om vad barnen jag förde tillbaka till Finland kände inom sig. Tyckte bara jag gjorde något bra, såg till att de fick sovplatser, att de fick alla grejor med sig.Var ung då, 20 år…..