.
Min ene brors f d sambo skickade mig detta tips om nya Karelenböcker om min hembygd, Salmi och ön Lunkula i Ladoga.
TACK Leila för detta tips, nu har jag de båda böckerna hemma hos mig.
Enorma praktverk så TACK även till alla dem som bidragit till dessa utgåvor. Jag föll i gråt när jag såg bilder på släkt och byggnader.
Det Karelen som inte finns mer.
.
.
Boken till höger innehåller enbart bilder, d v s foton som karelarna tog med sig när vi blev evakuerade och tvingades flytta till det egentliga Finland.
.
Den andra boken har mycket text och bilder. Tio cm tjock bok.
.
Min hembygd på ön Lunkula i den väldiga sjön Ladoga.
.
Jag föll i gråt när jag såg min fars båt Otava. Granntomten till höger (syns ej på bilden) ägde mina föräldrar.
Ägde inte båten utan han och sin far (min farfar) åkte med denna båt över till fastlandet till Pitkäranta för att där ta extrajobb i hamnen.
Det lilla jordbruket på ön kunde inte försörja alla i familjerna, då blev det extrajobb.
Min far: Feodor Titoff
.
Äntligen fick jag se den vackra gamla träbron från ön Lunkula till fastlandet.
Denna bro har jag hört talas om.
Min morfar var beordrad av militären att spränga den och det gjorde han. Dessförinnan var ordern att evakuera allt folk från ön och sedan sätta eld på alla husen och sist spränga bron.
Min morfar var då 65 år när han tvingades att utföra allt detta.
Min morfar: Kosti Repetti
.
År 2002 återvände jag till ön Lunkula.
Den nya bron inte så vacker som den gamla.
.
Namnen på byarna, i norra Karelen, fick behållas trots att de hade hamnat i ett annat lands ägo.
Söder om sjön Ladoga, där ändrades namnen till nya ryska ortsnamn.
På skylten på min bild kan man läsa Lunkula på ryska.
.
.
Fotot längst upp på högersidan är min mormors syster med man.
.
Min mormors syster med man.
Visst blir jag rörd när jag finner släkten i dessa böcker.
.
Fotot på högersidan längst ned till vänster finns min mammas bror.
.
Min mammas bror till vänster på fotot.
.
Den ortodoxa kyrkan i Salmi före kriget.
.
12 februari 1940 begravning i kyrkan.
Under begravningen var kyrkan mörklagd till skydd mot bombfaran. Ceremonin upplystes endast av ljusen kring kistorna och de ljus besökande höllo i sina händer.
.
Så såg kyrkan ut år 2002 när jag var på besök.
Allt som har gått att stjäla har de nya medborgarna tagit. Såsom tak, tegel, kaminer, fönster, dörrar, golv… ja ALLT.
.
Jag inne i kyrkan (år 2002) det som är kvar av den.
.
Själva kyrkogården var svår att finna. Alla gravstenarna var bortförda till vägfyllning.
.
.
.
.
.
–