.

Bild FÖRE:

på Torgpaviljongen i Karlshamn

Här rivs gatstanarna upp…

.

.

.

På min väg till torget ser jag denna jättekran vid torget.

.

.

.

.

.

En ensam jobbare – så högt upp.

.

.

.

.

.

När jag går iväg och handlar min mat på Willys i Karlshamn, möts jag av de här vackra formklippta träden, som omger Willys parkering.

.

Jag har frågat de personer som höll på med formklippningen av träden.  vVad det var för sorts träd? Fick till svar: rönn.

Jag blev paff över att man kan göra så vackert av rönnträd.

.

.

Här är Willys bilparkering. Den parkeringen som jag sneddar för att komma in bakvägen till Willys. Den stora huvudingången till Willys finns vid torget.

.

Så här ser huvudingången ut till Willys vid torget i Karlshamn.

–

.

Foto: Sveriges Radio

Idag har Sveriges Radio presenterat sina sommarvärdar.

Till min glädje kommer Anna Takanen att medverka. Söndagen den 2 augusti 2020 kl 13.

Hon är dotter till ett finskt krigsbarn – Timo Takanen – och hon talar redan nu om:

Jag kommer att prata om hur det är att vara barn till ett krigsbarn, och om hur ett ensamt barn anländer till en tågstation i ett främmande land utan att kunna språket

.

Här är Annas bok om sin far Timo.

Jag har den i min bokhylla. Mina barn har fått ett ex var. Jag tror att de förstår mig bättre om de får läsa om ett liknande krigsbarnsöde.

.

Jag grät när jag läste boken, den berörde mig p g a likheterna. Detta att inte kunna språket som den ursprungliga familjen talade, att alltid ha tolk. Likheten att våra svenska fosterföräldrar önskade adoptera oss, men vi vägrade byta efternamn. Timo blev adopterad som vuxen och behöll då sitt efternamn Takanen. Jag fick ett testamente istället för att bli adopterad.

Timo och jag utbildade oss till poliser.

Det var Timo som lyckades ordna kontakten med min syster som då bodde i samma stad som Timo.