En sådan helg – Allhelgonahelgen – minns man bakåt – innan jag blev det som jag är idag

 

.

I gårdagens blogg skrev jag om Ysane kyrka och minnen bara trillar över mig.

Jag konfirmerades den 13 aug 1954 i just Ysane kyrka.

Läs om konfirmation på Wikipedia

.

13 aug 1954 års konfirmander i Ysane kyrka.

Vi konfirmander tillhörde byarna Ysane och Norje i västra Blekinge.

.

Jag står i bakre raden fyra från höger. Märkligt att jag var längre än mina läskamrater jag var nämligen ett år yngre än alla andra då jag började skolan tidigt redan vid sex års ålder.

.

KantornAnna-Lisa Andersson  är med på bild. Hon står i barkre raden längst till höger. En liten nätt kvinna.

.

Främre raden från vänster: glömt namnet, Ingrid, Stina, kyrkoherde J N Björk, glömt namnet, Inga-Maj.

Bakre raden från vänster: Jarl, glömt, Karin, Gull-Britt, Marjatta, Rolf, Bengt, kantorn Anna-Lisa Andersson.

Hjälp mig med namnen! Hör av Er!

.

Jag blir ledsen och nedstämd när jag ser hur uppklädda vi var. Så kostsamt för våra anhöriga att bekosta klädsel och köpa tillbehör såsom skor, smycke och armbandsklocka.

Jag ifrågasatte inte… seden var så på den tiden.  Bibel och psalmbok fick vi också eller köptes, jag minns inte. Inte någon gång sedan dess  har jag öppnat dessa böcker. De finns i min bokhylla som ”ett minne”. Jag fick en armbandsklocka, det uppskattde jag mycket. Menjag fick även ett halssmycke i silver med en röd sten.Jag skäms, jag har aldrig använt smycket någon enda gång efter detta tillfälle. Jag tycker det är vackert med smycken på andra men själv klarar jag inte av att bära dem.

Jag minns att jag fick följa med mina snälla fostertanter till en guldsmedsaffär i Sölvesborg och där valdes smycket ut. Inte av mig. Jag stod bara tyst bredvid och tittade och lyssnande. Jag skäms idag över att jag inte protosterade över att de skulle lägga så mycket pengar på ett smycke. De som gjorde långa davsverken hos bönder i byn för att tjäna ihop sitt uppehälle. Ett slitsamt arbetsliv.

.

T o m hos fotografen ordnade mina snälla fostertanter.

Ni ser smycket och armbandsklockan, bibeln och psalmboken. Viktigt att ha det med hos fotografen.

Klänningen hade en sömmerska sytt. Usch så dyrt med alla dessa saker…

.

Nytaget foto år 2018 på mitt vackra halssmycke.

..

 

Nytagen bild år 2018 på min klocka.

Det som jag har kvar. Vet inte varför jag inte har kvar länken till klockan.

.

Baksidan av klockan.

Ni ser t o m mina initialer är ingraverade på baksidan av klockan.

SVALAN är märket på klockAN.

.

Nytagen bild på den vackra vita psalmboken.

.

I min bibel har kyrkoherden skrivit några rader. Vacker hansstil!

.

Vi konfirmander cyklade – 5 km – varje dag vi hade undervisning i kyrkan. Vilken kondition vi hade på den tiden, man cyklade till allt. När jag var hos fotografen i Sölvesborg ja, då cyklade jag dit, det var en mil.

Stor solförmörkelse inträffade under det året i Sverige.

Vår undervisning den 30 juni 1954 fick vi avbryta i god tid så alla var hemma när ”mörkret” kom.

När jag kom hem hade mina fostertanter lämnat allt arbete utomhus och satt inne i huset och väntade. Vi lade märke till att våra höns gick in i hönshuset, de trodde det var kväll, så mörkt blev det. Ja, det var en stor händelse!

.

läs om solförmörkelse på Wikipedia

 

.

Kommentarer

  1. kerstinfrithiof

    Hej Marjatta..

    Jag konfirmerades året innan i just Ysane.. Läsningen skedde i Gammalstorp, men kyrkan där var under reparation hela lästiden så fick fick konfirmeras i Ysane.. Gudstjänsterna skedde i församlingshemmet, och dom var man tvungen att närvara vid.. Jag tror det är så fortfarande..

    Det gläder mej mycket att du har tagit upp bloggandet igen..

    Kerstin

  2. Thomas Nydahl

    Så vackert gjort detta är Marjatta! Vackra bilder. Tänkvärda rader. Du får också mig som läsare att minnas, jag har inte ens kvar konfirmationsbibeln, den som min mormor köpt till mig och skrivit i: ”Börja i unga år/ Vandra i Jesu spår”. När jag lämnade Missionsförbundets ungdom tidigt i livet åkte också den på tippen. Det ångrar jag nu, femtio år senare.
    Varma hälsningar från Thomas

  3. Ja så kommer minnerna fram. Min klänning var i bomull för som jag sa till mamma ”så kan vi färga den senare: (blev aldrig av). Underkjolen blev stärkt med potatismjöl och vatten så den stog ut. Fick min första bh, det allra minsta numret. Skor med ”taxklackar”. Oj, så fin och vuksen man kände sig. Mina presenter var också en klocka som jag inte har mer, en halskädja med ett kors i silver från min farmor (har jag fortfarande) samt en bibel och psalmbok. Precis lika dan som din Marjatta. Mitt namn står utanpå och prästen har skrivet i bibeln. Står på en bokhylla. Prästen var hemsk. Skällde ut om man inte varit i kyrkan men tog ut och åkte skridskor istället. Så skolkade man ju….

Skriv en kommentar