.

Årsmötet brukar förläggas alltid i Ronneby.

Eftersom staden ligger mitt i Blekinge, då har alla i väst och öst lika långt dit.

Men i år kommer vi att träffas i Karlshamn. TREVLIGT

Vi som är värdar här – Kjell GG, Mats W och jag – vi vill att de skall känna sig extra välkomna  till oss.

Vi välkomnar dem med ett gratislotteri där de kan vinna en tavla  i akryl.

Vi har därför gjort vackra egentillverkade lotter.

.

Här ovan ser Ni vad vi hittade på polishusets vind.

Det är vita vimplar som blev över en gång när ett motiv skulle tryckas.

Vad gör man med dem? Jo, lotter!

.

Hög kvalité!

.

Här ser Ni tavlan som kommer att lottas ut. Ja, Ni förstår att det är jag själv som har målat tavlan.

På vimplarnas baksida har jag skrivit lottnumren.

.

Här har jag rullat vimplarna en och en till en lott.

Vackra lotter- tycker Ni inte?

.

.

Här tillverkar jag ”dragningslotterna”.

.

.

Jobbet klart!

.

.

.

Jag sköter ”reklamen” för två Finska Krigsbarnsföreningar.

Det är SYDSVERIGES FINSKA KRIGSBARN, som jag själv tillhör,

och

så är det GÖTEBORGS FINSKA KRIGSBARN.

Dessa två föreningar finns som länkar på min hemsida,.

Jag tycker det är kul att använda datorn och fixa o dona med text och bild.

Men jag märker ibland, att jag skulle behöva ropa på ”korridorstödet” som man hade på jobbet mitt.

Ej heller har jag barnbarn boende nära som skulle kunna hjälpa mig, när det har kört ihop sig.

.

Se startsidans flikar, längst upp – flikar med SYDSVERIGES FINSKA KRIGSBARN

och

GÖTEBORGS FINSKA KRIGSBARN

.

Av Göteborgsföreningen fick jag denna bok som ett tack för arbetet med deras hemsida. YACK

.

Roligt med uppskattning – det var inget jag fick i mitt arbete som polis – men det tillhör nog jobbet, att man inte får det.

.

Boken kan vem som helst köpa – klicka in er på menyraden . GÖTEBORGS FINSKA KRIGSBARN

då ser Ni hur Ni skall göra för att köpa boken.

.

.

Jag är ingen stor anhängare av att äta semlor/fastlagsbullar – men Rockys måste man bara äta en gång varje år.

S Å ÅÅ   G O T T

.

.

25 kronor för detta läckra bakverk.

Rocky är född i Karlshamn och utbildade sig här till konditor.

Började sedan att arbeta på Mäster Hans Café vid Stortorget i Malmö.

Men år 2014 flyttade han tillbaka till Karlshamn – då 24 år – startade ett eget Café och Konditori i vår stad.

Han har under åren här, blivit känd genom press, radio och TV, som den konditor som ger bort dagens nybakade, till olika äldrehem i Karlshamns kommun.

Alltså ger bort bakverk, som blivit över, när hans butik stänger för dagen. Dagsfärska bakverk som personal och boende får till kvällskaffet på de olika boende för äldre. Fint intiativ av en sådan ung man.

.

Gå till Rockos Facebook

klicka här

.

.

.

För 72 år sedan (25 januari 1945) sattes jag i Eringsboda taxi i Blekinge,

för att skickas till ett fosterhem i västra Blekinge.

.

Här en bild på byggnaden i Eringsboda där jag och 48 andra finska krigsbarn kom i nov 1944.

Där tillbringade vi vår första jul och nyår i Sverige, innan vi skickades ut till olika familjer i Blekinge, i januari 1945.

Vi hamnade i  familjer som hade anmält att de önskade ta emot ett finskt krigsbarn.

.

Så här såg jag ut. Fotot är det enda jag har från Finland innan min mamma skickade iväg mig.

Jag har hellugg, för att dölja en stor skallskada, som sträcker sig ner till vänster öga. Jag var ett skadat barn både psykiskt och fysiskt.

TACK att jag hade TUR o TILLFÄLLIGHETER som gjorde att jag hamnade hos en kärleksfull familj i Norje, hos tre ogifta systrar.

.

Lapp om halsen hade jag, liksom de andra finska krigsbarnen som skickades iväg. Vi var 70 000 barn, en hel armé.

.

Här är min mössa som jag hade på mig, när jag kom till Norje.

.

I taxin från Eringsboda till Norje fanns även tre andra finska krigsbarn. Tre syskon, de placerades ut i tre olika fosterhem.

Jag blir ledsen när jag ser bilden på dessa syskon, en begick självmord, en söp ihjäl sig och en längtade hela livet efter sin riktiga mamma.

Alla tre är döda, men jag lever.

VARFÖR klarar jag av livet bättre än de andra?

Tårarna rinner nu när jag skriver så jag kan knappt se tangentbordet.

.

Mina resedokument.

.

Min fosterfamiljs almanacka från 25 januari 1945.

Vanligtvis brukades deras almanackor vara fyllda med små notiser om vädret och annat.

Men 1945 års almancka var det skrivet endast: Marjatta kom

inget annat, bara tomma sidor

det var ett viktigt datum för dem.

.

Efter några månader fick jag komma till fotografen i Sölvesborg – så såg jag ut efter en tid med mycket kärlek i mitt fosterhem.

Hellugg naturligtvis för att dölja min svåra skallskada. Nu i vuxen ålder bryr jag mig inte om att dölja skadan.

.

TACK SVERIGE

.

.

.

Snön har smält i Karlsham och det är många plusgrader.

Skönt att kunna promenera på gatorna igen utan att riskera att dratta omkull.

Mötte katten Figaro, som har förnöjt oss karlshamnare i 10 år, med att vem som helst får klappa den. Han har överlevt trafiken i centrum i över 10 år. Han bor nämligen vid Ronnebygatan, mitt i centrala Karlshamn.

Här på första bilden mötte jag honom…

.

…jag kallade honom tillbaka, genast vände han och upp med svansen, för att låta sig klappas.

.

Sedan tog han sikte på en affärsdörr, som han brukar gästa.

Stor yvig svans har Figaro.

.

Ingen ville släppa in honom just då, ja, då kilar han vidare till nästa affär.

.

Där blev han sittande… nu lämnade jag honom för att gå vidare och uträtta mina ärenden.

.

.

Lokala tidningar brukar med jämna mellanrum ha reportage om Figaro.

I december månad förra året var Radio Blekinge i Karlshamn och gjorde ett inslag om katten Figaro.

Läs här

.

.