Min far Feodor Titoff var född 1 januari 1900.

Jag skänker honom en tanke idag när han har sin födelsedag.

114 år sedan han föddes på ön Lunkula i finska Karelen (det område som försvann till Sovjet i kriget)

  Min far blev bara 41 år gammal,

han stupade i fortsättningskriget den 12 juli 1941. ( Fortsättningskriget som startade 25 juni 1941.)

Bara någon vecka innan han stupade fick han permission för att kunna träffa sin tredje dotter som kommit till världen den 13 febr 1941.

Den dottern var jag.

Det har berättats för mig att han var väldigt stolt över att yngsta dottern hade fått hans bruna ögon. De andra döttrarna hade fått mammas blå ögon.

Ett enda foto på min far har jag i min ägo, ett skadat foto men för mig guld värt.

Feodor Titoff

född 1 januari 1900

död 12 juli 1941

Min familj hade ett litet jordbruk på ön Lunkula. Men det var tvunget att arbeta extra någon annanstans

för att få ihop till familjens försörjning. Min far och min farfar tog då extrajobb i Pitkäranta, vid hamnen. De åkte dit med en ångbåt.

Fotot är taget i en fotoateljé i Pitkäranta.

På kortets nederdel kan man läsa: Ateleer Lakka  PITKÄRANTA

Finland har lagt ut sina stupade soldater på nätet.

För att finna min far i registret var jag tvungen att skriva  T i t o v.

Vi som alltid stavat vårt efternamn med två ff

men de finska myndigheterna hade bestämt – innan kriget bröt ut – att karelarna skulle

”förfinskas”

Det betydde att alla som hade efternamn som slutade på ff

skulle stavas med v

ryska lärare i karelska skolor tvingades bort av finska myndigheter och ikoner som fanns i karelska skolar togs bort

trots att vi karelare tillhörde den ortodoxa kyrkan.

År 2002 fick jag av en tillfällighet veta att i staden Joensuu finns ett stort minnesmonument över stupade karelare.

(Joensuu stad i landskapet Norra Karelen i Finland. Stadens namn betyder: Älvmynning.)

Jag hittade min fars namn på minnesmomentet.

Det var ett stort ögonblick för mig.

Jag började att gråta när jag skulle posera för fotografen.

Jag gråter…

(Märkligt när jag nu idag lägger in dessa bilder… då kommer tårarna igen. Denna resa jag var

tvingad att göra år 1944 den tar aldrig slut. Så många tårar som jag har fällt under åren när jag har försökt att behålla mitt karelska ursprung.)

Kommentera →

.

I dagens Blt har Anders Ståhlberg gjort ett reportage om Kodak Instamatik

kameran.

Det var verkligen en höjdpunkt när den kom ut i handeln år 1963 som en stor nyhet.

.

Jag som alltid har tyckt om att ta foton.

Men det var alltid så omständigt med att ladda kameran med film

och

sedan krångliga inställningar

och sedan skicka iväg filmrullen för framkallning.

.

Med Kodak Instamatick kunde man aldrig misslyckas.

Filmen låg i en sluten kassett och

det gick inte att misslyckas med laddningen.

.

Här nedan ser Ni ett foto från år 1964

ett foto som jag har tagit på mina barn.

.

Skärpan är bra, varenda liten detalj syns och bilden har inte bleknat efter så många år.

.

.

.

Kommentera →

.

.

Karlshamn = CYKELDÅRARNAS paradis

På dom här två åren jag har bott i Karlshamn,

har jag flera gånger blivit upphunnen av cyklister

när jag går på en vanlig trottoar. De har ringt i sin cykelklocka och de vill att jag 70+

skall flytta på mig ut i gatan så att de kan fortsätta i lugn och ro med sin

cykling på trottoaren.

.

Jag flyttar inte på mig – istället ryter jag åt dem såväl vuxna som tonåringar.

ATT HÄR CYKLAR MAN INTE HÄR ÄR EN VANLIG TROTTOAR

.

.

.

.

.

Just detta gatuhörn höll jag på att bli nermejad av en snabbåkande yngling.

I sista sekunden kunde han gira så vi endast nuddade varandra.

.

.

.

.

.

.

I somras var det så illa att jag var tvungen att ha ett samtal med trafikingenjören Per Ingströmer

Karlshamns kommun.

Jag berättade för honom om att i Sölvesborg, där jag bott tidigare, såg man aldrig någon som

cyklade på trottoarerna.

.

Per Ingströmer förklarade att i Karlshamn finns det trottoarer som delas av cyklister och gående.

Detta gör att folk tror att de får cykla på  A L L A  trottoarer.

.

Dessutom är alla trottoarers sten ”nerhuggna” vid gatuhörnen så folk med barnvagnar och rullstolar

smidigt skall kunna ta sig upp på trottoaren utan någon hög kant. Det är lika lätt för en cyklist att

ta sig upp på trottoaren, just därför cyklas det på vanliga trottoarer.

.

.

Så ser skyltarna ut där det är tillåtet att cykla på trottoaren.

.

Så här är det tillåtet att cykla på trottoaren, kommer man då fatt en gående bakifrån

då pinglar man i cykelklockan och den gående får då flytta på sig.

.

Jag talade om för trafikingenjören att jag vet vilka trottoarer som det inte är tillåtet att cykla på

men ändå pinglar de på mig att jag skall flytta på mig.

Än så länge är jag rörlig av mig – men det finns äldre folk – som kanske inte hinner reagera när det kommer

en cyklist i full fart.

.

.

.

I Karlshamn finns det också markerat att cykling är tillåtet på gatan bredvid en vanlig trottoar.

En målad pil betyder att det  b a r a  är tilllåtet att cykla på det hållet, alltså enkelriktat.

.

Jag bad trafikingenjören att måla tydliga ”cyklar” igen på gatan så folk ser.

Cykelmotivet blir ju slitet så folk inte ser att här skall de cykla.

Han lovade att göra vad han kunde,

han menade, att han har en liten budget så pengarna räcker inte till för ommålning så ofta som han vill.

.

.

.

Kommentera →

.

.

I mitt fosterhem i Norje i Blekinge

fanns ett inramat foto på väggen av en älskad bror till mina fostertanter.

Algot Johansson född 11 aug 1895

död 24 juni 1921

Jag kom till fosterhemmet i januari 1945 och då hängde fotot på väggen.

Först i mitten av 1960-talet togs fotot bort och lades i ett skåp.

.

Jag fick veta att Algot emigrerade till Amerika när han var 17 år gammal, det var i juni 1913.

Kom åter till Norje mars 1921 och han var då nästan 26 år.

.

  Algot lämnade Amerika på grund av att han inte kände sig riktigt frisk.

Han hade sökt läkare  i Amerika men inte fått någon hjälp.

.

I Amerika hade Algot hört talas om en doktor i Sverige, dr Ernst Westerlund i Enköping.

Denne doktor var känd över hela Sverige, han skulle vara en doktor med förmåga utöver det vanliga.

Algot bestämde då att åka tillbaka till Sverige och söka hjälp hos dr Westerlund.

.

Klicka här då kommer Ni till Westerlundsällskapet

.

.

Algot reste till Enköping och träffade Dr Westerlund.

Den enda hjälp han fick var en ask piller.

Phospho-Energon Piller  100 st

Piller för allmän svaghet, blodbrist, rachitis m m

.

Fotot är taget på Hembygdsmuseet i Norje

jag har själv gjort iordning detta lilla museum, där finns bl a 50 föremål

från mitt fosterhem. Däribland Algots pillerask.

.

Här ovan ser Ni Algots familj i Norje år 1910

.

Algot är nästan 15 år gammal och han finns längst till höger på fotot.

Brodern Einar född 1892 står närmast Algot, denne broder fanns redan i Amerika Illinois, när Algot emigrerade dit.

Einar lämnade Sverige augusti 1910 och for till Amerika.

.

Einar gifte sig med Hilda (Fredriksson) hon var född i Siretorp, Mjällby. Hon emigrerade till Amerika 1914, de båda träffades i Amerika.

Det var hos dem som Algot fick sin bostad och brodern ordnade arbete åt honom.

.

Tre av Algots systrar blev mina fostertanter i Norje.

.

.

Så såg gården ut i Norje där Algot växte upp

familjen Trulssons gård Norje nr 7

Det var på den här gårdsplanen Algot dog.

.

Efter besöket i Enköping fortsatte Algot med familjegårdens sysslor.

Men en dag, kort tid efter, segnade han ner död på gårdsplanen.

Syskonen, som var runt honom hörde något som ”gick av” något ”som brast” när han föll ner på gårdplanen.

.

Stor sorg i familjen.

.

Hästambulans kom från staden Karlshamn, två mil från Norje.

.

.

Algot ligger begravd på Ysane kyrkogård.

.

Nu år 2013 har en brorsdotter till Algot, Karin, släktforskat om Algot och hon har fått fram vad han dog av.

.

Tumeur cerebri

vilket betyder; hjärntumör

.

.

.

I Amerika fick Algot heta Johnson i efternamn.

.

.

Algots Amerikakoffert.

Efter mina fostertanters död fick jag ärva Algots Amerikakoffert.

.

Amerikakofferten är över 100 år men är nästan lika fin som när den var ny,

endast läderremmarna har torkat och delar av dessa har fallit bort.

.

T o m Karlshamn kan man läsa på en klisterlapp.

Märkligt att kofferten åter igen är i Karlshamn – i mitt hem.

.

Algots kista har jag överlämnat till Per-Anders i Norje. Han är Algots brors barnbarn. Överlämnandet skedde år 2022.

.

.

Algots koffert, var tom på hans tillhörigheter, när jag fick ärva kofferten.

.

Men i mitt fosterhem, hittade jag några ägodelar som varit Algots bl a manschettknappar i brun färg (se ovan).

På den vita lilla lappen

har jag skrivit ner vad som finns inpräglat på baksidan av manschettknapparna.

Det var med förstoringsglas jag fick fram örnmotivet, soffrorna och bokstäverna.

.

Det som finns på fotot har jag gett bort som gåva till Algots brorsbarnbarn Per-Anders i Norje.

.

Algots rakkopp

även den har jag i min ägo.

Jag tycker det är den vackraste rakkopp jag någonsin sett i mitt liv.

Endast 9 cm hög och i finaste porslin.

.

.

Fortsättning på mitt reportage blev det år 2016,

Algot fick ett eget radioprogram ”SLÄKTBAND”.

.

Jag tipsade om mitt ”reportage” om Algot som jag hade lagt ut på min hemsida och de blev intresserade.

Jag bad dem att kontakta Algots släkt i Stockholm, eftersom jag till dem lämnat över foton och olika handlingar dit.

Det blev så

och

programmet kan Ni lyssna på här och se bilder.

läs mitt inlägg samma dag som radioprogrammet sändes

.

.

Kommentera →

Man behöver inte ha ett eget hus för att kunna njuta av en trädgård.

Tog fem foton idag på morgonen på en vacker rosbuske och ett päronträd fullt med päron.

Titta o njut!

Kommentera →