Ateljé Titoff

För en konstnär så är detta en häftigt uppbyggd entré till utställningen:

U N D E R   A S F A L T E N

man kliver verkligen in under den nya motorvägens asfalt.

En sådan form på denna flintbit – en sådan har jag hittat på Vesan – men kan inte finna den just idag. skulle tagit foto på den….

Sådana flintskärvor har jag hittat många – men de har inte fått följa med flytten till Karlshamn.

.

.

Här nedan kommer ett foto på eget fynd i Vesan

Privata Vesanfynd som är kvar i Norje.

.

.

Titta på de  r u n d a  stenarna till höger i bild.

.

.

Här nedan ser Ni mina privata  r u n d a  stenar som jag hittat på Vesan.

Mina egna runda Vesanstenar.

.

.

.

Här ovan  r u n d a  stenar från utställningen.

.

.

.

Här nedan mitt eget fynd från Vesan

en kanonkula – jag hade kanonkulan med mig till Vägverkets första möte – år 2009 – om den nya vägen.

Mötet hölls i Norje tingshus, nu skulle Vägverket verkligen sätta igång med vägbygget.

(Vägverket har senare bytt namn till Trafikverket.)

En  k a n o n  var placerad i Norje.

Kanonkulan har troligen skjutits ut från  R i n g k u l l e n,   som platsen heter, där kanonen en gång var placerad.

.

Bilden visar hur omgärdat Norje var av vatten

  8800 f Kr

de röda prickarna visar var den nya E22:an är byggd

Obs!

Lägg märke till den lilla ön vänster om den vita runda punkten vid namnet Norje, det är på den ön som Gammalstorps kyrka är byggd.

.

Titta igenom bilderna som följer här nedan – då ser Ni hur landskapet har förändrats – men ön där kyrkan ligger har aldrig varit täckt av vatten.

.

4300 f Kr

.

3500 f Kr

.

1800 f Kr

.

500 e Kr

.

1000 e Kr

.

2000 e Kr

.

Havet ger o tar – som Ni ser så har strandlinjen ständigt förändrats – jag tror att naturen slår till igen:

VESAN BLIR EN SJÖ IGEN

.

.

.

.

Kommentera →

Jag har alltid varit förtjust i att göra om saker till något helt annat.

Jag är BRA på det = med andra ord. Jag är också BRA att ”ta tag i” saker och ting så att de blir gjorda.

.

I min bokhylla – konstavdelningen – har jag haft en A4-pärm med tygprover. I mitten på 1980-talet, när jag då bodde i Malmö, fick jag denna pärm av affären Fönstret. Markis och rullgardinsproverna var inte aktuella mer för dem. Ett 50-tal tygprover fanns i pärmen. Under årens lopp har jag använt kanske ett tiotal till konsttillverkning.

.Så ser pärmen ut, jag behöver plats i min lilla lägenhet, så jag tog fram pärmen och började att fundera ut vad jag kunde göra med de vackra tygbitarna.

Efter några timmar kom jag på vad jag kunde göra av dessa provbitar av hög kvalité.

Jo, jag kunde göra färgglada vimplar av dem.

Gjorde ett mönster av en vimpel i styv papp, ritade sedan ut en vimpel på varje tygark.

Klippte sedan ut dessa vimplar – visst blir det stökigt – när man håller på att skapa.

Men, det glömmer man sedan när konstverket är klart.

Jag själv lägger inte märke till att det blir stökigt, runt om mig när jag skapar. Jag är såååååååå inne i själva skapandet att allt runt om mig försvinner.

Jag är lycklig över, att jag kan känna så, man har ju aldrig tråkigt då, det är bara att sätta igång med något konstnärligt.

Jag måste ha två hål i alla vimplar.

Då använde jag ett verktyg och knipsade hål.

Först hade jag tänkt ta fram symaskinen och sy fast ett band som vimplarna kunde hänga i. Men så kom jag på, att istället använda en smal tvättlina som jag hade liggande i någon konstnärslåda. Tvättlinan trär jag då i de gjorda hålen.

Här är alla vimplarna färdiga att träs på den röda tvättlinan. 40 stycken vimplar blev det.

Jag lade ut vimplarna på golvet, för att få någon hum om, hur många meter det kunde bli. 8 meter blev det.

Konstverket är färdigt!

Men det blev bara fyra meter. Varför? Jo, det blev inte vackert med enkla vimplar, de ”slokade” blev inte den rätta stadgan som jag ville ha. Jag fick sätta dem dubbelt, därav blev det bara fyra meter.

Men snyggt blev det!

Jag tänker ge bort vimplarna som en present, till någon som jag vet uppskattar just vimplar.

Jag tror inte att just den personen läser min blogg.

.

.

Radio Blekinge har i dagarna haft reportage från Norje – den lilla orten – på 700 personer, som jag lämnade år 2011 för flytt till Karlshamn.

Boende på orten, förklarar att livet har förändrats för de som bodde vid gamla E22:an. Där är lugnt och tyst nu.

De som nu bor nära den nya motorvägen talar om att det  är högre ljudvolym från den vägen.

Jag deltog under många år i debatten om det skulle byggas en ny motorväg över Vesan, den gamla sjön.

Jag var med om många möten som Vägverket (bytt namn till Trafikverket)) höll för intresserade Norje-bor.

Vid ett möte var politiker från Sölvesborgs kommun med och en miljöpartist förklarade, att  n u skulle de aldrig ha beslutat om att motorvägen skulle byggas över en gammal sjöbotten. Nu när hela världen har uppmärksammat vilka klimatförändringar det kan bli överallt i världen.

Vid ett annat möte, förklarade Vägverkets representant, att Vägverket själva ville ha motorvägen närmare Ryssberget, men Sölvesborgs politiker ville absolut att motorvägen skulle gå över Vesan.

Då fick det bli så!

Bild från Vesan år 2007 – åkrarna var vattenfyllda efter mycket regn.

Vägverkets representant var och tittade på översvämningen (han avbröt sin semester för att komma och titta) men tydligen så avskräckte inte det han såg. Motorvägen skulle byggas över Vesan.

Vinterbild från år 2007

Sydöstrans reportage om Vesan år 1976

Läs att år 1955 var det översvämning – det kom närmare 200 m/m regn 31 juli-1 aug.

Det är bara en tidsfråga när vi får nästa översvämning…  kanske nu år 2015.

.

På min blogg skrev jag redan år 2009 om en ”bullermatta” som kommer att läggas över Norje, när motorvägen är byggd.

Jag fick ju rätt – nu klagar Norjeborna över det ständiga bullret.

.

Så här skrev jag år 2009 på min blogg:

V e s a n – naturreservat eller motorväg?

V e s a n  och  Ryssberget. Natur, kultur

och historia – eller motorväg?

Vesan är en unik miljö: våtmark,

fågelliv och sjöled från 500-talet.

.

Mitt i Vesan flyter Västra Orlundsån.

Intill ån kommer motorvägen att gå år 2013.

Vad blir då kvar av den unika miljön?

En bullermatta lägger sig över Norje!

.

Himlens makter fäller tårar, här

symboliserad av Venus över Vesan.

Bilden tagen idag, från min tomt i Norje

vid Vesan den 20 januari 2009.

.

.

.

Karlshamns Resecenter, eller som vi äldre säger Karlshamns Järnvägsstation

upptäckte jag en kvarglömd kasse, fylld med fina inslagna presenter.

Ett tåg hade just gått iväg – jag beslöt mig för att sätta mig och vakta – tills den rätte ägaren hörde av sig på något sätt.

Efter 50 minuter kom en man och letade och spanade efter något.

Jag förstod att det var den rätte ägaren till presentkassen.

Mannen talade om, att det var hans hustru som glömt kassen, hon hade åkt iväg med ett tåg till Hässleholm, framme där, upptäckte hon, att presenterna som hon skulle uppvakta dottern med, hade hon glömt någonstans.

Hon bad mannen, på telefon, att leta inne i tågstationen och ute på perrongen. Båda hade sagt till varandra att ”den finns inte där, den är borta”

så han tackade mig för att jag hade  ”vaktat” kassen.

Slutet gott allting gott!

.

.

Kommentera →