Ateljé Titoff

.

Idag besökte jag torget i Karlshamn

för att ta mig en titt på Karlshamns Kommuns utsmyckning till ALLA HJÄRTANS DAG i måndags.

Då fann jag denna för mig okända dam sittade på kärleksbänken.

Välvilligt ställde hon upp så jag fick ta foto på henne och Kärleksbänken. TACK!

.

.

.

.

På Karlshamns kommuns hemsida kan man läsa:

Kärleksbänken har förgyllt torget kring Alla hjärtans dag sedan år 2014.

Den är tillverkad på kommunens verkstad i Tubbaryd av Kaj Svensson Sjöberg.

I år har bänkens båge dekorerats av Malin Petersson och Martina Gustavsson från gatu- och parkenheten.

Cirka 200 rosor i rött och rosa, murgröna och klätterbenved pryder bänken i år.

.

Tävla i bästa bilden på Kärleksbänken

.

.

Kommentera →

.

.

Läs

om att polisanställda skall krigsplaceras nu år 2017.

Svt

Expressen skriver:

Beskedet: Alla poliser krigsplaceras efter beslut av rikspolischefen Dan Eliasson.

.

Även jag blev krigsplacerad som kv polis på 1980-talet.

Var då bland de första kv poliserna som fick utbildning av militären i Ystad.

Jag arbetade då i Malmö som polis.

Militären hämtade oss med militärbuss i Malmö för färd till Ystad.

Vi inställde oss och samlades alla i aulan. Jag ensam kv polis bland 100 manliga poliser.

Militärchefen hälsade oss välkomna och plötsligt så stirrade han på mig med orden:

EN KVINNA…  VAD GÖR HON HÄR???

Vår polischef fick då snabbt förklara att kv poliser har samma utbildning som de manliga poliserna.

.

God mat upplevde jag att militären hade.

Men toaletterna var då bara gjorde för män – en lång ”pisseränna” – plus, som väl var ett litet bås där man kunde stänga dörren om sig i lugn och ro.

Sedan när vapen var utlämnade bar det iväg till skjutfältet Kabusa. Kallt och blåsigt fält.

Om jag minns rätt var utbildningen vi fick, på tre dagar och sedan vart tredje år.

Sista dagen var det stort ”krig”. Jag ensam blev tilldelad ett pansarskott.

Det var ett vapenslag, som jag inte hade kommit i kontakt med inom polisen.

Men Ak4 hade vi inom polisen, det var jag utbildad på. Men polisens Ak4 var gjort för enkelskott.

Så det var en stor överraskning för mig, att alla skott small av så direkt… men jag lärde mig.

Tråkigast var att rengöra vapnen, att ta i sär och sedan sätta ihop igen.

.

Ack ja, nu är poliser krigsplacerade igen.

Numera vet jag att det finns toaletter för kvinnor även inom försvaret.

.

.

Kabusa övningsfält.

Jag håller i en Ak4

.

.

.

.

.

.

Kommentera →

.

Har idag ägnat flera timmar till sortering bland mina papper. För att slänga.

Det är matrecept, gamla vykort som man fått, bokrecensioner, brev, målningstips och allt som jag klippt ut från dags- och veckotidningar.

Och så alla foton, jag har alltid älskat att ta foton och sedan klistra in i fotoalbum.

 Jag måste röja.

Sedan måste jag göra mig av med saker också. Men vissa prylar är jag känslomässigt bunden till… så det är svårt.

.

.

Innan jag kastar foton och tidningsurklipp om Karin E – hon som var min vän i över 30 år. Vill jag gärna skriva om henne på min hemsida.

Hon som var så söt med vackra gröna ögon.

Född 1933 dog 1993, några månader efter sin 60 årsdag.

Hon drabbades av Parkinsons sjukdom och det blev hennes död.

.

I början av 1960-talet träffades vi i en teatergrupp i Hällevik i Blekinge.

Kommer ihåg att hon och jag övade in något med Strindberg.

.

Så såg teatergänget ut…

Karin tvåa från vänster och jag tre från höger.

.

Söta Karin med de vackra g r ö n a ögonen…

.

kolsvart hår…

jag tyckte att hon liknade sångerskan Eartha Kitt

.

Karins sjukdom utvecklades långsamt men mimiken stelnade tidigt.

.

Karin till vänster (hon var då fortfarande gift och hade då Svensson som efternamn, skilde sig och tog tillbaka sitt flicknamn på E)

.

Vi två var ibland ute och dansade på olika dansställen i Blekinge. En kväll var vi på Brunnen i Ronneby.

Orkestern Hep Stars/sångaren Svenne Hedlund spelade dansmusiken.

Karin och jag satt intill dansgolvetoch tvärs över dansgolvet fanns orkestern.

I ett sångnummer ingick det att Svenne Hedlund skulle gå ut till någon kvinna i publiken och sjunga för denna.

Han tar sikte på Karin, går med raska steg över dansgolvet för att komma intill henne. Alldeles framför henne gör han en tvär gir och sjunger för mig i stället.

Han blev bestört över Karins allvarliga ansikte, inte med en min hon visade någon uppskattning. Jag avskyr när de som uppträder går fram till någon i publiken, men jag fann mig och log så fint mot Svenne Hedlund, så det såg ut som om jag uppskattade det.

.

Karin arbetade som folkskollärare och helt plötsligt fick hon svårigheter att skriva bokstaven O på svarta tavlan.

.

Karin höll på med mycket sport för att försöka hejda sjukdomen.

Åkte bl a till fjällen. Då fick jag detta vykort av henne.

När hon kom hem, berättade hon för mig, att hon, på hotellet hade blivit kallad för; den allvarliga änkan.

.

Med medicin lyckades hon att sköta sitt arbete och hålla igång med idrott. Men så blev hon sämre och fick sluta sitt arbete.

Skakningarna tilltog. Hon erkände för mig, att hon hatade sitt liv med denna sjukdom och hon skulle kunna ta sitt liv om hon hade haft mod att göra det.

.

.

Karin och jag trivdes i varandras sällskap och hon var en vän man helt kunde lita på.

Jag blir så varm om hjärtat, när jag tänker på Karin med de vackra gröna ögonen.

Jag är tacksam över att jag hade en sådan bra kompis.

Nu är det dags att göra mig av med ”Karins minnen” i form av foton och tidningsurklipp och annat.

Hej då Karin E…

.

.

.

Nelly i somras, juni månad, pigg och livlig.

Men nu i december blev hon plöstligt sjuk, vägrade gå och äta. Matte Kerstin var då tvungen att åka till en veterinär, så att Nelly fick somna in.

Matte Kerstin har sagt i flera år, att Nelly lever på övertid. Att bli över 13 år är bra för en hund av rasen

Borderterrier

.

.

Här Nelly till vänster och till höger är Lilla Hallon vars mor är/var Nelly.

Lilla Hallon är 10 år gammal, och matte Kerstin kommer att fortsätta med sin ”hundblogg”

som hon haft 5 – 6 år, där hon är ”sekreterare” åt sina hundar.

Med den omsorg och kärlek som Kerstin har haft med sina hundar, ja, då förstår jag att de kan bli jättegamla.

.

Även jag har försökt att ”rasta” Nelly och Lilla Hallon, men Ni ser hur ovant jag hanterar dem.

Jag som blev biten i min barndom av min svenska (grannen) släkts hund, sedan dess har jag respekt för alla hundar. Men katter är jag inte rädd för, jag längtar ständigt efter att få klappa en katt…

.

Kerstin bor i Norje, byn som jag lämnade år 2011. Vi var inte bekanta med varandra då, eller visste något om varandra.

Bekantskapen blev för några år sedan när jag hade en tavelutställning på Biblioteket i Karlshamn.

Kerstin köpte då två tavlor av mig och under året som gått har hon köpt en till. Så tre tavlor av ateljetitoff  hänger i Kerstins hem i Norje.

Jag brukar skämtsamt säga…  att jag har en filialutställning i Norje hos Kerstin.

.

.

Kommentera →

.

Sveriges Radio

har idag reportage om barnhemsbarnen i Finland,

som vanvårdades, och som nu skall få någon slags upprättelse.

Det handlar om åren 1937 – 1983.

Läs o se bilder o lyssna

.

.

År 1947, skulle jag skickas tillbaka till Finland, passfoto togs hos fotografen.

Men det blev inte så – som väl var – min mamma skulle omedelbart lämnat över mig till ett barnhem, hennes nya man ville inte ha hem mig.

Nu på ålderns höst. är jag oerhört tacksam, över att jag fick stanna kvar i Sverige.

Särskilt när jag idag får läsa om hur barnhemsbarnen hade det i Finland, under åren 1937 – 1983.

.

Hos fotografen år 1947

.

Passfotot klipptes ut från det stora fotot.

Engångspass tillverkades år 1948, men behövde ej användas, jag fick stanna i Sverige.

.

År 2016 medverkade jag med ett kapitel i en bok som handlar om oss FINSKA KRIGSBARN

.

.

.

.

Min medverkan i KRIGSBARNSMINNEN

finns på sidorna 260 – 262

.

.