.

Jag döstädar fortfarande – denna gång papper, tidningsurklipp.

Hittade en gammal dikt om byn Norje.

Dikten är handskriven – jag ser att det är min fostertant Amelies handstil.

Men har hon skrivit dikten? Jag har sett hennes skolbetyg och hon hade höga betyg i alla ämnen utom sång.

(Amelie och hennes sex syskons skolbetyg har jag lämnat över till Sölvesborgs Kommun.

Där de förvaras bäst. Så många släktingar som finns, kunde jag inte lämna över det till någon. Nu kan vem som helst söka i arkivet i Sölvesborg.

Det blev mest rättvist.)

.

.

.

.

Tant Amelie kan mycket väl ha skrivit denna dikt. Hon var en intelligent kvinna född 1901.Men jag vet inte säkert.

Men kära Norje-bor Ni som vet vem som skrivit dikten om Norje: HÖR AV ER

Två efternman finns nämnda i dikten: Munter och Högman.

.

Mitt fosterhem i Norje som jag lämnade år 2011.

Nu i denna tid längtar jag dit. Tänker då inte på snöiga kalla vintrar.

Så förfärligt mycket snö var det året innan jag flyttade.

Usch så jobbigt med all snöskottning. Nej, vintern vill jag inte tillbaka till Norje – men V Å R E N

.

Då kunde jag ta foto på tre vilsna tranor. Lättskrämda fåglar som flög iväg så fort man närmade sig dem.

.

.

Jag minns de vackra stengärdena…

.

.

De underbara vitsipporna…

.

Liljekonvaljer som jag kunde plocka hur mycket som helst.

Fotot tog jag i maj 2008.

Underbart foto som jag lade ut på min blogg redan det året som bilden togs. Tyvärr har sedan bilden valsat runt över nätet på olika hemsidor. FOLK STJÄL BILDER

MWN KOM IHÅG: Det är min bild, jag äger den!

Endast jag kan tjäna pengar på den.

.

Här ser Ni skogsdungen där jag plockade stora buketter med liljekonvaljer.

Visst saknar jag våren i Norje…

.

.

Jag köpte en sportstuga av Rudolf på 1980-talet, i Ullstorp, norr om Djurparken i Höör, mitt i Skåne.

.

Rudolf lärde mig, att om man känner att man kommer att bli sjuk i förkylning,  ja, då tillreder man mirakeldrycken:

saften av en färsk citron, strösocker, konjak och varmt vatten.

Rudolf menade att om man ändå blir förkyld, så blir det mycket roligare att vara sjuk om man dricker denna varma dryck.

.

Prova gärna… hör av Er hur Ni lyckades att hålla förkylningen borta.

.

.

En TV-dokumentär om Ingermanland.

Dokumentär från 2019. En dokumentär om en bortglömd folkfördrivning

som ägde rum under Stalins terrorvälde i Sovjetunionen. Under andra världskriget

flydde omkring 63 000 ingermanländare från St Petersburgsområdet. 5000 kom till

Sverige och bosatte sig här. En av dem som kom var filmaren Anneli Kustfälts far. I en

personligt berättad film har Anneli Kustfält dokumenterat de sovjetiska övergreppen,

den tyska ockupationen, evakueringen till Finland och flykten till Sverige genom att

intervjua några av de sista överlevarna som kom hit.

.

.

Medan jag satt och såg filmen, kom jag plötsligt på att jag har mött en kvinna från INGERMANLAND på 1970-talet.

Minnen bara kom över mig… Siri Jäppinen och jag träffades för första gången på en bussresa till Leningrad och moskva i Sovjet. Jag valde resan för att den gick genom Karelen – min hembygd – som Sovjet erövrade i kriget.

Siri hade valt resan av samma anledning, hennes hembygd var Ingermanland.

Denna dokumentärfilm visade vilka grymheter ingermanlänningarna fick stå ut med innan de kunde ta sig till Sverige.

Jag förstod inte vilket krigsöde som Siri bar på… jag hade nog av mina.

.

Detta året – 1971 – tillbringade jag och siri först 14 dagar på resan och sedan blev det 14 dagar i Lappland på en fjällvandring i september, vi valde september för då var det myggfritt. Vi brevväxlade under något år sedan rann vår vänskap bort.

Nu undrar jag var blev du av Siri… hör av dig om du äser detta.

.

.

Siri Jäppinen år 1971

.

.

.

.

Siri Jäppinen i sin vackra hembygsdräkt från Ingermanland..

Våra hembyar var ju grannar så exakt samma hembydgdsdräkt har vi i min by också i Karelen. Siri hade köpt dräkten i Helsingfors och jag beslöt mig för att åka dit och köpa en likandan dräkt. Men det blev inte av… jag stod mitt uppe i livet med två barn, jobb och resor till min släkt. Lönen skulle räcka till så mycket.

.

Tänk…  vad man kommer ihåg av sitt förflutna, när man ser en film.

.

Läs om Ingermanland  HÄR

.

Sveriges Ingermanländska Riksförbund – HÄR

.

.

.

I gårdagens blogg skrev jag om Ysane kyrka och minnen bara trillar över mig.

Jag konfirmerades den 13 aug 1954 i just Ysane kyrka.

Läs om konfirmation på Wikipedia

.

13 aug 1954 års konfirmander i Ysane kyrka.

Vi konfirmander tillhörde byarna Ysane och Norje i västra Blekinge.

.

Jag står i bakre raden fyra från höger. Märkligt att jag var längre än mina läskamrater jag var nämligen ett år yngre än alla andra då jag började skolan tidigt redan vid sex års ålder.

.

KantornAnna-Lisa Andersson  är med på bild. Hon står i barkre raden längst till höger. En liten nätt kvinna.

.

Främre raden från vänster: glömt namnet, Ingrid, Stina, kyrkoherde J N Björk, glömt namnet, Inga-Maj.

Bakre raden från vänster: Jarl, glömt, Karin, Gull-Britt, Marjatta, Rolf, Bengt, kantorn Anna-Lisa Andersson.

Hjälp mig med namnen! Hör av Er!

.

Jag blir ledsen och nedstämd när jag ser hur uppklädda vi var. Så kostsamt för våra anhöriga att bekosta klädsel och köpa tillbehör såsom skor, smycke och armbandsklocka.

Jag ifrågasatte inte… seden var så på den tiden.  Bibel och psalmbok fick vi också eller köptes, jag minns inte. Inte någon gång sedan dess  har jag öppnat dessa böcker. De finns i min bokhylla som ”ett minne”. Jag fick en armbandsklocka, det uppskattde jag mycket. Menjag fick även ett halssmycke i silver med en röd sten.Jag skäms, jag har aldrig använt smycket någon enda gång efter detta tillfälle. Jag tycker det är vackert med smycken på andra men själv klarar jag inte av att bära dem.

Jag minns att jag fick följa med mina snälla fostertanter till en guldsmedsaffär i Sölvesborg och där valdes smycket ut. Inte av mig. Jag stod bara tyst bredvid och tittade och lyssnande. Jag skäms idag över att jag inte protosterade över att de skulle lägga så mycket pengar på ett smycke. De som gjorde långa davsverken hos bönder i byn för att tjäna ihop sitt uppehälle. Ett slitsamt arbetsliv.

.

T o m hos fotografen ordnade mina snälla fostertanter.

Ni ser smycket och armbandsklockan, bibeln och psalmboken. Viktigt att ha det med hos fotografen.

Klänningen hade en sömmerska sytt. Usch så dyrt med alla dessa saker…

.

Nytaget foto år 2018 på mitt vackra halssmycke.

..

Nytagen bild år 2018 på min klocka.

Det som jag har kvar. Vet inte varför jag inte har kvar länken till klockan.

.

Baksidan av klockan.

Ni ser t o m mina initialer är ingraverade på baksidan av klockan.

SVALAN är märket på klockan.

.

Nytagen bild på den vackra vita psalmboken.

.

I min bibel har kyrkoherden skrivit några rader. Vacker hansstil!

.

Vi konfirmander cyklade – 5 km – varje dag vi hade undervisning i kyrkan. Vilken kondition vi hade på den tiden, man cyklade till allt. När jag var hos fotografen i Sölvesborg ja, då cyklade jag dit, det var en mil.

Stor solförmörkelse inträffade under det året i Sverige.

Vår undervisning den 30 juni 1954 fick vi avbryta i god tid så alla var hemma när ”mörkret” kom.

När jag kom hem hade mina fostertanter lämnat allt arbete utomhus och satt inne i huset och väntade. Vi lade märke till att våra höns gick in i hönshuset, de trodde det var kväll, så mörkt blev det. Ja, det var en stor händelse!

.

läs om solförmörkelse på Wikipedia

.