
.

Hasse Karlsson
1934 – 2019
.
Mina två barn och jag flyttade till Karlshamn år 1970, hamnade vi i huset mittemot där Hasse med familj bodde. Min yngsta flicka var lika gammal som Hasses flicka Margita.Blev då natruligt att barnen sprang över till varandra för att umgås.
Hasse coch jag arbetade båda som poliser i Karlshamn, men på olika avdelningar.
Mina barn berättade att Margita viskat till dem att hon haft en storebror, men att han var död. Hon sa också att ingen fick prata om honom.
Jag hade svårt att tro på detta att hon haft en storebror. Men förstod att det var sant då Margita och mina barn fick sitta i Hasses bil på parkeringen till Bredåkra kyrkogård, medan Hasse och hans fru Barbro var sysselsatta ”med något” på kyrkogården.
.

Mina barn med Margita i mitten.
Ni ser att det är samma ingång till huset som jag bor i nu år 2019.
.
Vi flyttade till Skåne och efter några år fick vi veta att Margita hade dött, endast 12 år gammal.
.
Som pensionär flyttade jag tillbaka till Blekinge och började att besöka polispensionärsträffarna i Blekinge. Då fick jag träffa Hasse igen. Han bodde nu i Ronneby och även hans hustru Barbro hade gått bort, han var nu helt ensam.
.
Varje gång vi träffades, frågade han efter mina barn och jag berättade att de hade barn så jag var mormor. Jag vågade inte säga så mycket om mina nära o kära, var rädd att göra Hasse ledsen då, han hade ingen familj längre.
.
Hasse var stolt över sin dotter Margita. Vid ett tillfälle tog han med sig ett fotoalbum där det fanns många foton på Margita och på mina flickor. Han var stolt och glad över dessa foton, han satt ofta och tittade i fotoalbumet. Han frågade mig vilken lucia som var finast under alla år i Karlshamns polishus, jag kunde inte gissa. Han sa att det var det året våra flickor lussade i polishuset.
.
Under de sista åren ringde Hasse ofta, när han kände sig ensam och ville prata om våra flickor. Varje telefonsamtal avslutades med orden ”hälsa dina flickor”.
.
Vi pratades vid på Margitas födelsedag den 6 september nu i år,
11 dagar innan Hasse gick bort. Han var trött och hade ont i hela kroppen. Denna gång avslutades samtalet med att ”jag ringer när jag blir bättre”.
.
Vila i frid Hasse – du genomsnälle man – som miste hela din familj.
Nu är Ni återförenade!
.

År 2017 besökte Hasse oss i polishuset i Karlshamn, Kjell GG till vänster.
Bilden är tagen i polishusets vind, Hasse går igenom idrottssaker som vi sedan kunde placera i Karlshamns polismuseum.
.
Från Stellan Lundin
Kommentera →























