.
Har idag ägnat flera timmar till sortering bland mina papper. För att slänga.
Det är matrecept, gamla vykort som man fått, bokrecensioner, brev, målningstips och allt som jag klippt ut från dags- och veckotidningar.
Och så alla foton, jag har alltid älskat att ta foton och sedan klistra in i fotoalbum.
Jag måste röja.
Sedan måste jag göra mig av med saker också. Men vissa prylar är jag känslomässigt bunden till… så det är svårt.
.
.
Innan jag kastar foton och tidningsurklipp om Karin E – hon som var min vän i över 30 år. Vill jag gärna skriva om henne på min hemsida.
Hon som var så söt med vackra gröna ögon.
Född 1933 dog 1993, några månader efter sin 60 årsdag.
Hon drabbades av Parkinsons sjukdom och det blev hennes död.
.
I början av 1960-talet träffades vi i en teatergrupp i Hällevik i Blekinge.
Kommer ihåg att hon och jag övade in något med Strindberg.
.
Så såg teatergänget ut…
Karin tvåa från vänster och jag tre från höger.
.
Söta Karin med de vackra g r ö n a ögonen…
.
kolsvart hår…
jag tyckte att hon liknade sångerskan Eartha Kitt
.
Karins sjukdom utvecklades långsamt men mimiken stelnade tidigt.
.
Karin till vänster (hon var då fortfarande gift och hade då Svensson som efternamn, skilde sig och tog tillbaka sitt flicknamn på E)
.
Vi två var ibland ute och dansade på olika dansställen i Blekinge. En kväll var vi på Brunnen i Ronneby.
Orkestern Hep Stars/sångaren Svenne Hedlund spelade dansmusiken.
Karin och jag satt intill dansgolvetoch tvärs över dansgolvet fanns orkestern.
I ett sångnummer ingick det att Svenne Hedlund skulle gå ut till någon kvinna i publiken och sjunga för denna.
Han tar sikte på Karin, går med raska steg över dansgolvet för att komma intill henne. Alldeles framför henne gör han en tvär gir och sjunger för mig i stället.
Han blev bestört över Karins allvarliga ansikte, inte med en min hon visade någon uppskattning. Jag avskyr när de som uppträder går fram till någon i publiken, men jag fann mig och log så fint mot Svenne Hedlund, så det såg ut som om jag uppskattade det.
.
Karin arbetade som folkskollärare och helt plötsligt fick hon svårigheter att skriva bokstaven O på svarta tavlan.
.
Karin höll på med mycket sport för att försöka hejda sjukdomen.
Åkte bl a till fjällen. Då fick jag detta vykort av henne.
När hon kom hem, berättade hon för mig, att hon, på hotellet hade blivit kallad för; den allvarliga änkan.
.
Med medicin lyckades hon att sköta sitt arbete och hålla igång med idrott. Men så blev hon sämre och fick sluta sitt arbete.
Skakningarna tilltog. Hon erkände för mig, att hon hatade sitt liv med denna sjukdom och hon skulle kunna ta sitt liv om hon hade haft mod att göra det.
.
.
Karin och jag trivdes i varandras sällskap och hon var en vän man helt kunde lita på.
Jag blir så varm om hjärtat, när jag tänker på Karin med de vackra gröna ögonen.
Jag är tacksam över att jag hade en sådan bra kompis.
Nu är det dags att göra mig av med ”Karins minnen” i form av foton och tidningsurklipp och annat.
Hej då Karin E…
.
.
Kommentera →
.
