.

Ni, som följer min hemsida, kommer nog ihåg min

rödfärgsmålade gamla bräda och tjockt rep. Ja har jobbat med objektet.

.

Jag har klistrat fast repet i livbojen.

Målat livbojen vit med små svenska flaggor.

Målat på duken som skall spännas fast på livbojens baksida.

Sedan sätta fast livbojen på brädan plus upphängningståltråd på brädans baksida. Sedan är det klart!

När man skapar konst har man en bild i huvudet som man försöker att överföra till det man tänkt. Oftast blir det inte som man vill… men i detta objekt har jag lyckats tycker jag.

Jag kan inte låta bli att skapa trots att corona har gjort att två utställningar som jag skulle medverkat i år 2020 har blivit inställda. Jag hoppas på år 2021!

.

.

Det handlar om:

Lyxbedragaren

och

Saltsjöbaden

.

Han som lurade alla i sin om givning och kunder som kom till hans affär vid Ronnebygatan i Karlshamn.

Hans farfar var en aktad och omtyckt affärsman i Karlshamn, drev en livsmedelsaffär vid Drottninggatan i Karlshamn. I nuvarande lokal finns Lindex. Farfadern är död sedan många år tillbaka.

.

.

Med närstående menas pappan som fick ett års fängelse.

Sambon hans fick villkorligt och böter.

Tyvärr har han gömt många miljoner i ett land som svenska myndigheter inte kommer åt dem. Efter frigivningen om fem år kommer han att leva gott på dessa miljoner som han lurat av sin vänner och andra.

.

När han märkte att polisen var efter honom flydde han till landet Marocko. Han trodde att Marocko inte hade något utlämningsavtal med Sverige. Men det hade Sverige.

Han greps i Marocko och fick sitta ett år i deras primitiva fängelse – jordgolv med en grop till toalett – och trångt med många andra fångar i samma rum. Jag menar att det var ett straff som är det enda han får. Att sitta i svenska fängelse är lyx.

.

Vårt älskade Saltsjöbaden i Karlshamn.

Denna restaurangbyggnad som varit så omtyckt under årens lopp, har idag bytt ägare.

.

En lokal byggherre har idag mött pressen och visat hur han vill ha det. Det blir 40 hyresrätter och en restaurang. Den välkände arkitekten Ger Winblad har ritat byggnaderna.

.

Ja, det har varit en omtumlande dag, för oss Karlshamnsbor.

.

.

.

Busshållplatsen är helt öde…

.

Inne i bussen helt öde – bara jag – var är alla människor?

.

Vem skall man prata med som kan upplysa mig om det är rätt buss, dit jag skall?

Busschauffören ropar till mig att kom inte hit – S Ä T T D I G

Sittplatserna bakom honom är avspärrade. Alla måste kliva på genom de bakre bussdörrarna.

.

Kära hemsidestittare,

jag önskar Er alla en

G L A D  M I D S O M M A R

och

jag ger Er alla distanskramar i stora mängder.

.

.

På Rådhusgatan utanför Willys stod en cykel parkerad.

Jag hejdade mig – min fostertant Amelies gamla cykel” tänkte jag direkt. Samma originalfärg med vita ränder. Sadeln var utbytt.

Efter  Amelies död 1984 övertog ett av mina barn hennes cykel. En rejäl 1950-tals cykel som höll i alla väder. Men cykeln stals och det var ledsamt tyckte vi.

.

Otroligt om det skulle vara samma cykel.

.

Om det skulle vara tant Amelies gamla cykel, är det bara att gratulera ägaren av denna cykel. Titta på den dubbelbyggda ramen = detta kraftbygge gör att cykeln håller år efter år.

Kommer att hålla i många år till.

Jag gillar när saker och ting är hållbara.

Gillar inte slit o släng.

.

.

Blekinge läns Tidnings rubrik, angående Hertha Bengtssons minnesutställning i Sölvesborgs Konsthall.

Hertha Bengtsson var född i Ysane år 1917 och dog 1993.

Hon arbetade med porslin, glas, keramik och textil. Mest känd blev hennes porslinsserie BLÅ ELD.

.

Tidningen Sydöstrans rubrik om utställningen.

.

I min bokhylla har jag en bok om Hertha Bengtsson.

Jag flyttade tillbaka till min hemby Norje – grannby med Herthas by Ysane – år 2002. Jag hade varit medlem i Ysane/Norje Hembygdsförening i många år medan jag bodde och arbetade i Malmö.

När jag flyttat tillbaka till byn blev jag invald i Kulturutskottet i Hembygdsföreningen.

”Gubbarna” i styrelsen var svåra att samarbeta med. De ville att allt skulle göras som det alltid hade gjorts. T ex ha en hembygdsdag och ett per inköpsresor med buss till Tyskland.

Jag lyckades – efter hårt motstånd – få igenom en utställning för barn och ett föredrag om runor samt en finsk krigsbarnskväll i tingshuset i Norje.

Sedan ville jag ordna en minnesutställning om Ysane-bon Hertha Bengtsson. De sa nej, de hade ingen aning om vem hon var. Ledsen och nedstämd blev jag och vid min flytt till Karlshamn år 2011 lämnade jag hembygdsföreningen helt och hållet. Är inte längre medlem.

Idag är jag glad över att Konstföreningen i Sölvesborg uppmärksammar denna duktiga konstnär: Hertha Bengtsson.

TACK

.

.

Under 1970-talet blev jag ägare till Hertha Bengtssons fat BLÅ ELD.

Ett stort vackert fat, som jag helst hade vita maträtter på, för kontrasten skull. Jag tycker mönstret ser ut som ett stickat rätmönster. Fatet försvann vid en flytt, många år senare.

.

Slutet av 1990-talet arbetade jag med en kollega som alltid drack sitt kaffe från

Hertha Bengtsson kopp.

Jag tittade alltid avundsjukt på hans kopp när vi drack kaffe gemensamt på Bedrägeriroteln. Kollegan berättade, att det var den enda koppen o fatet, som han hade kvar av inköpta dussinet.

.

Visst är  BLÅ ELD vackert…

.