.

Ibland har jag undrat:

VEM TITTAR PÅ MIN HEMSIDA?

Idag fick jag ett telefonsamtal från en, det visade sig att det vara en gammal småskolekamrat, från Norje småskola.

Ulla

Fotot från småskolan.

.

Jag själv…

.

Vår FRÖKEN…

.

Ack vad tiden går…

jag fick ju fråga hur livet har varit, hon bor fortfarande kvar i Norje, men nu vid havet.

Jag försökte berätta om mitt liv – men – hon hade vetskap om ”allt”. Varför det?

Jo, hon läser min blogg regelbundet. SÅÅÅÅ KUL

Vi pratade om gamla minnen och så skrattade vi mycket. Vi kunde bara säga något namn eller händelse så förstod vi. Märkligt med gamla klasskamrater, man behöver inte göra sig märkvärdigare än man är, bara vara som vanligt.

Roligt för mig själv att en besökare på min hemsida hörde av sig, jag hoppas på att fler hör av sig.Överraskningar är alltid roligt. Jag glömde att fråga efter din E-postadress Ulla, så skriv till mig:

.

.

.

.

.

.

.

.

Kvar finns en vacker kakelklädd vägg – den skall inte rivas – utan behållas plus en ovanlig trappa som går ner i källaren. Två detaljer som är från när byggnaden byggdes på 1960-talet.

.

.

.

.

Torgpaviljongens östra sida

.

Södra sida

.

Västra sidan, där låg ett café

.

På staketet, som omgärdar byggnaden nu under rivningen och återuppbyggnaden, satt en ensam fågel. Den finner ingen mat nu när cafét är rivet.

.

Foto på västersidan

.

.

På min väg till torget ser jag denna jättekran vid torget.

.

.

.

.

.

En ensam jobbare – så högt upp.

.