.
En av mina tre ”fostertanter” dog 4 januari 1984.
Sista julen – år 1983 – tillverkade hon denna garnängel till mig.
Underbart minne – men garnängeln – kan bara hänga uppe några veckor per år. Den blir så dammig av att hänga på väggen året om.
Jag är ju rädd om den.
Nu år 2015 har jag äntligen blivit färdig att hänga in garnängeln bakom glas o ram.
.
Så blev det. Äntligen kan jag beundra garnängeln året om.
Ett fint minne, ända in i slutet av livet tänkte min älskade fostertant på mig.
.
Här är garnängeln placerad på mitt målarbord, tänk jag tycker den tittar på mig….
.
.
Sånt är härligt Marjatta, att titta och minnas. Så himla bra med ramen.
Och du fick kärlek, som fyllde på lite grand det du gått miste om.
Själv har jag också en akvarell jag njuter av, inget speciellt med tillkomsten av den, men motivet talar till mig.Har den framför sängen. Den finns där när jag öppnar ögonen.