Tio år av saknad…

 

Min särbo gick bort för tio år sedan, vi hade då varit ihop i sex år.

.

Vår sista måltid tillsammsns, en underbar simmarkväll för tio år sedan, i Norje i Blekinge.

Senare på kvällen satt vi på de dessa stolar och tittade mot Ryssberget när solen gick ner.

.

Detta med att vara särbo passade mig perfekt eftersom jag är svår att leva tillsammans med någon Varför svår? Jo, jag har ett sådant stort ensamhetsbehov.

Detta att det var 60 mil mellan oss passade oss perfekt. Han var en arbetsnarkoman så vårt särboförhållande passade även honom.

Han var en högutbildad man – historiker – flitig och forskade i allt. Skrev böcker, hans böcker finns i min bokhylla. Aldrig att han pikade mig för att jag inte var så lågutbildad. Jag kallade oss för ”Professor Higgins och Eliza”.

.

Han som fört ett korrekt/strikt liv såväl privat som i yrkeslivet bliv blev så glad över mina grova polisskämt eller man skall kalla det för min karelska frispråklighet. Jag tipsade honom om tecknaren Lindströms hemsida:

www.bonton.se

Han blev överförtjust och srev E-post till Lindström och fick svar. De båda hade mycket gemensamt bl a högre studier. Det blev bestämt att de båda skulle träffas, men det blev inte så, döden kom emellan. Hastig död, han hade berättat om sin pappas hastiga död och så blev hans död också, 68 år gammal.

.

Han berättade för mig att en utställning på Moderna museet i Stockholm hade en utställning (se bilden) för ett X antal år sedan.

Han ville verkligen besöka just den utställningen. Men det var inte lämpligt i de kretsar han levde då.  Nu när han träffat mig – karelskan – hade han gjort det med glädje och lust.

Jag ler när jag tänker tillbaka på vårt särboliv. Jag förgyllde verkligen hans liv med nya infall och upptåg.

 

 

.

 

 

Skriv en kommentar