.
Brev från år 1970 = går inte att slänga, det är ju ”kvinnohistoria”…
.
Tydligen var det så att alla poliser som fick tjänst i Karlshamn och som flyttade dit. Fick detta erbjudande om gratis tidning i 10 dagar.
Att det var en kvinnlig polis som fått tjänst i staden, nej sådant var otänkbart på den tiden. Så unik var man…
.
Allmänheten kom gärna fram och hälsade med att ta i hand, just för att det var en kv polis. TREVLIGT!
En natt, när jag hade innetjänst och vid ett telefonsamtal, där uppringaren, en man, skulle anmäla ett pågående inbrott, så avbröt han sig själv med att säga:
”Väldigt vad kvinnligt ni låter!”
.
.
.
.
Om Ni undrar över adressen – att jag har samma adress nu år 2016 – ja, jag bor i samma hus.
1966 byggdes huset av en privatperson och år 2010 köpte Karlshamns Bostäder (KABO) huset.
Då 1970 bodde jag på våningsplan 4 nu är det våningsplan 3.
Ett väldigt trevligt hus, man kan ”gå runt” inne i lägenheterna. Lägenheterna verkar större då när man kan gå runt i dem. Annars brukar lägenheter ha en korridor, där olika dörrar finns till rummen och badrummet och köket.
Arkitekten har tänkt till här, den familjen som lät bygga huset bodde själv i huset i en femrummare, så de ville ha det så trivsamt som möjligt.
Då 1970 fick jag lägenheten genom bekantas bekanta. En kv åklagare skulle flytta från staden och på så vis blev den ledig. Den privata hyresvärden ville inte att vem som helst skulle flytta in. En kv polis var inte vem som helst… fniss fniss fniss
.
.
Kommentera →
.
Kan man slänga sitt gamla poesialbum???
Nej, jag kan det inte, vill nog behålla det några år till.
.
.
Visdomsord…
men om jag följt dem, det tror jag inte…
.
lydig = ja
flitig = ja, med det jag själv bestämt
snäll = ibland
.
.
Denna bok fick jag för att jag var så flitig…
.
.
i Maskinskrivning
TACK Sölvesborgs Yrkesskola för denna utbildning i maskinskrivning.
.
Detta att jag kunde skriva maskin redan, när jag påbörjade min polisutbildning, gjorde att jag fick avlägga ett prov och klarade det.
Vilket betydde, att när mina kamrater på polisskolan satt och övade o övade så var jag ledig, just de skrivmaskinstimmarna. SMART va?
Det var den gamla gröna Haldaskrivmaskinen jag lärde mig på och därtill en grön metallskärm som gjorde att man inte såg tangentbordet.
Så när jag skriver detta just nu… ja, då är det ingen pekfingervals, utan alla fingrarna är med.
.
13 februari, min födelsedag
kan man läsa rader som passar mig TACK William Shakespeare
Min lärare valde nog denna premiumbok med stor omsorg, den passar mig.
.
Om Ni undrar varför jag heter Titoff-Persson.
Jo, jag var tvungen att ha dubbelnamn när jag gifte mig. Det är stenålder sedan, man fick inte behålla, enbart sitt flicknamn som gift. Efter några år ändrades namnlagen och jag tog kvickt tillbaka mitt karelska efternamn Titoff. Min dåvarande man tillät också att våra barn fick byta namn till Titoff. Själv behöll han sitt Persson.
.
.
.
Ja, Ni har väl läst o hört vad som hänt i Danmark, Köpenhamn.
Två poliser skjutna av en ung man, som polisen sedan sköt, han avled senare på sjukhus.
eller läs
.
.
.
År 1982 besökte jag (i tjänsten) Christiania tillsammans med politiker och socialtjänstemän från Hörby Kommun.
.
läs om detta parallellsamhälle
.
Ingången till området Christiania år 1982
ser nog likadant ut nu år 2016
.
I byggnaden FREDENS ARK hade vi stämt träff med en socialsekreterare, som arbetade inne i Christiania.
.
Socialsekreteraren till vänster och en politiker från Hörby till höger.
Jag lade märke till att socialsekreterarens skrivmaskin var fastkedjad i väggen. Så det kunde nog gå hett till även på den tiden år 1982.
.
.
Jag själv till vänster.
.
.
Husen, de mindre i Christiania. Området ligger vid vatten och där är väldigt vackert på sommaren.
Jag förstår att många danskar vill riva Christiania och sedan bygga lyxbostäder på området.
I de många husen bor vanliga danskar, som har jobb eller går i skola. Billigt, de betalar bara för elen. Reparationer på husen det gör de själva.
En del hus var riktigt vackra och några var så finurligt byggda av begagnat material.
.
Bagerier fanns, en cykeltillverkare, dagis, matställen och många konsthantverkare.
Promenerade man bland husen, var det riktigt idylliskt.
Men så var det där… med bodarna på Pusherstreet där narkotika säljs, det gjordes så helt öppet när vi gjorde vårt besök år 1982.
Där vågade ingen av oss ta några foton. Men vi gick rakt igenom Pusher Street, medan försäljningen pågick bara några få meter ifrån oss.
.
.
Kommentera →
.
F Ö R E
.
F Ö R E
.
E f t e r
dagens bilder
.
E f t e r
.
E f t e r
.
E f t e r
.
E f t e r
.
.