I mina gömmor fann jag mina målarböcker från tredje och fjärde klass.

Jag började skolan ett år för tidigt, jag var sex år, så målarböckerna som jag har kvar då var jag 8 och 9 år.

Visade jag någon talang då?????

.

I varje teckningsbok fanns det på insidan hur teckningarna skulle färgläggas.

.

Inne i boken fanns en färdig bild till vänster. På högersidan skulle man som elev rita av vänsterbilden.

När man kände, att man var klar med bilden och fick godkänt av fröken ja, då fick man färglägga både vänster- och högersidan.

Men, man fick inte fantisera med färgerna utan man skulle strikt hålla sig till bildens färger på insidan av teckningsboken.

Jag tycker, nu så här i efterhand, att jag lyckades riktigt bra med träden, jag var ju bara 8 år.

.

Högersidan är min…  visst känner Ni igen Stockholms stadshus?

.

.

Hästen blev bra…  idag skulle jag nog inte kunna rita en häst så bra.

.

.

T o m en polis i uniform ritade jag.

Att utbilda mig till polis var inget jag drömde om då.

Ej heller att bli konstnär hade jag någon tanke på.

I den lilla byn så var det så att flickor blev hemmafruar och hade då gift sig med någon lantbrukare, eller industriarbetare, från byn eller från grannbyn.

Det fanns inte några stora drömmar på 1950-talet.

–

.

Nästa blogginlägg kommer att handla om betygen i teckning som jag då fick inskrivet i min betygsbok.

.

.

.

.

.

.

Trots att en stor husbil stod ivägen, när de skulle svänga in på Rådhusgatan, gjorde de det bra ändå.

.

Börjar med en tom vit duk…  vad bliva????

.

.

.

.

.

.

Så blev det. Nästan färdig…

.

Spännande…

ett stort tjockt brev med många frimärken kom brevbäraren med till mig under gårdagen.

.

Va…    en gammal Blekinge Läns Tidning från år 1971.

Vem har sparaat den tidningen i nästan 50 år och sedan skickat den till mig år 2019????

.

Just det numret har jag själv haft i min ägo, men numera finns min tidning i polismuseet i karlshamn.

.

Jo, en pensionerad polis i Ronneby – Alf Styrlind – har storstädat i sitt garage och hittat denna Blt bland andra polissaker från 1970-talet.

TACK Alf för att du tog dig tid att leta upp min adress och skicka tidningen till mig.

Mina barn skall få ärva tidningen av mig.

.

Naturligtvis bad jag Alf att tänka på vårt polismusem. Kanske han har gamla polissaker som skulle passa att lämna till oss.

.

.

.

Sista sidan av den 24:a sidor tjocka tidningen.

.

TACK än en gång till dig Alf… vi två har aldrig träffats någon gång. Du arbetade i Ronneby som polis och jag i Karlshamn på 1970-talet. I vår pensionärsförening har vi nte stött på varandra heller.

.

Min mamma Jevdokia Titoff född Repetti.

1909 –  1985

Det är 110 år sedan hon föddes på ön Lunkula i dåvarande finska Karelen.

.

Gifte sig med Feodor Titoff född 1900. Han var ensambarn medan mamma hade 12 syskon.

Mamma var äldst i sin syskonskara. Eftersom det bara var två pojkar var någon av flickorna tvungen att arbeta utomhus med gårdens skötsel, det blev min mamma som fick göra det.

Efter att min mamma gift sig och flyttat hemifrån forstsatte hennes mor (min mormor) att föda barn. Mina två äldre systrar fick jämngamla mostrar.

Fotot ovan visar mina föräldrar och vi tre systrar. Familjen som skingrades med kriget.

.

Jevdokia Titoff som krigsänka, 32 år gammal.

Hon bär medaljen: KRIGSÄNKEMEDALJEN

Mannen (min pappa) dog i kriget år 1941. 41 år gammal.

I krigsjournalerna återfinns min pappas namn med stavningen Titov i efternamnet.

Finska myndigheter ville att karelarna skulle förfinskas.

.

Så här såg min mamma Jevdokia ut år 1956.

Hon skickade iväg mig till Sverige med en lapp om halsen okt 1944 och år 1956 träffades vi igen… vi hittade inte tillbaka till varandra. Hon var för mig en främmande kvinna.

.

Min mamma skickade iväg två barn till Sverige med en lapp om halsen. Efterklok så här långt efter…. borde hon själv följt med oss barn till Sverige. Men de finska myndigheterna tryckte på att barnen borde skickas till Sverige. Stannade barnen kvar i Finland så skulle myndigheterna inte hjälpa till med mat och husrum.

.

Mamma gifte snabbt om sig med en kusin, en karelare Alexande Romkin. Han tvingades av finska myndigheter att bya namn. Inga ryska efternamn tilläts. Myndigheterna gav honom efternamnet Vienola. Ett helt nytt påhittat namn.

.

Den nya mannen var inte snäll mot min mamma. Det blev fyra halvsyskon. De har långt senare talat om för mig att det var tur att du inte kom hem till Finland för vår pappa var inte snäll.

.

Alla månniskor gör fel och misstag i livet men mammas val blev ödesdigert för så många.

.

Vila i frid mamma… du som blev ett av många krigsöden.

.