Ateljé Titoff

I förra veckan gick jag ner i källaren till mitt källarförråd.

Jag tog med mig den ”pyttelilla” hänglåsnyckeln för att låsa upp hänglåset på förrådet. I 12 år har jag bott i huset och aldrig det varit några inbrott.

Men nu fanns det inget hänglås, det var borta, så även på andra källarförråd som tillhörde andra boende i huset.

Någon hade varit inne i mitt förråd och sedan fint stängt igen förrådsdörren. Jag ringde vaktmästaren och han hade redan varit i källaren och sett eländet. Det märkliga tyckte både han och jag att tjuven tagit  med sig alla de uppbrutna hänglåsen. Vad skall tjuven ha dessa till?????

Min lilla nyckel som jag använt i 12 år, skaffade ett mer kraftigt hänglås till mitt källarförråd. Ev om tjuven återkommer… ja då får hen ta i för att klippa sönder det.

.

Familjen Trulsson i Norje år 1907.

År 1939 flyttade flickorna och fadern, som hade blivit änkling, över vägen till undantagshuset. Möbler tog de med sig men det mesta lämnades kvar till en broder och hans familj som övertagit gården.

Denna kista tog de med sig till nya hemmet. När jag kom till mitt fosterhem år 1945 fanns kistan i huset.

Efter min fosterfamiljs död fick jag ärva bl a denna kista. Når jag flyttade till Karlshamn år 2011 tog jag kistan med vid flytten. Jag satte hjul på kistan praktiskt när man lever ensam, jag behöver ingen flytthjälp när jag flyttar runt möblerna i min lägenhet.

Nu år 2024 beslöt jag mig för att lämna över den 148 år gamla kistan tillbaka till min svenska släkt. Det blev så! Nu är kistan tillbaka till släktgården i Norje.

.

Så praktiskt med handtag på båda sidorna. T o m jag kunde hjälpa till med att bära ner kistan från tredje våningen. Men jag måste erkänna att jag fick vila flera gånger i trapporna, eftersom jag inte har någon hiss. En kista gjord i ek, den är tung.

.

Vem är Hedda?

Jo, hon är mitt yngsta barnbarnsbarn, född i november 2023.

U N D E R B A R T

Stolt pappa, som jag är mormor till.

Lilla söta Hedda jag önskar dig allt gott i livet.

Synd att vi bor 13 mil från varandra. Du hinner att glömma din gammelfarmor mellan träffarna.

.

.

.

.

.

.

.

Denna stora tavla målad i akryl har jag haft ute på min loftgång i flera år.

Fem månader per år har jag kunnat njuta av den när jag intagit mina måltider under sommaren, på loftgången.

Väder och vind har gått hårt åt tavlan. Stormbyar tog tag i tavlan och den blev så trasig att jag var tvungen att kasta den den i soporna.

.