.

Stor döstädning gjorde jag för flera år sedan, därefter har jag varit noga med att inte samla på mig saker.

Mina anhöriga skall inte ha en massa jobb med att göra av med saker som jag samlat på mig.

Både barn och barnbarn är vuxna och de alla har redan byggt upp sina hem med saker som de gillar. De vill absolut inte ha mer.

Nu i dessa coronatider har jag börjat att rensa ut igen = döstädning light.

Jag med mina 70 plusplis är ju i riskzonen så jag förbereder mig. Jag vill inte dö i corona, just för att man blir så fruktansvärt sjuk och har så ont och hamna i respirator är förfärligt.

Nej,

jag vill dö lugnt och hastigt just såsom konstnären Ulrica Hydman-Vallien (1938 – 2018) dog.

Hon planerade att gå på ett föredrag i byn där hon bodde, Färdigklädd sjönk hon hastigt ihop och dog utan ett ljud. Sådan smärtfri död önskar jag mig, absolut ingen våldsam coronadöd.

.

.

I min döstädningsiver fann jag en papplåda.

I den låg tre saker som jag sytt i skolslöjden i Norje skola, på 1950-talet.

Dessa saker är ju inget mina anhöriga önska ärva.

Varför sparar jag då dessa saker? Jo, för mig väcker det minnen och samtidigt är det slöjdens historia i en skola på landet på 950-talet.

Fotot ovan är ett förkläde i kraftigt bomullstyg. Önskar att nutidens underlakan, man köper i affärerna, att de hade varit i samma tjocka tyg.De underlakan man köper är så tunna att men ser madrassens randiga mönster.

Så välsytt och ha lärt mig att sy på maskin i syslöjden gjorde att jag fortsatte att sy det mesta under åren. Det var kläder både till mig och barnen.  Symaskinen har jag alltid vari mycket god vän med.

.

Titta så välsydd…

Den blå tråden fick man genom att trä symaskinens nål med blå övertråd medan undertråden var vit.

M T broderade man för hand.

.

Även på de två välsydda fickorna finns den blå tråden, Mycket effektfullt!

.

Denna slöjdpåse i rutigt bomullstyg sydde jag i skolans syslöjd. M T broderade jag i svart garn.

.

Denna enkla löpare/bordsduk sydde jag också i slöjden.

.

Vad gör jag av dessa tre slöjdalster?

Kan inte få för mig att kasta dem i soporna. Kanske Hembygdsföreningen i Norje vill ha ett stycke skolhistoria?

.

.

.

.

.

.

.

.

Jag har varit i kanratän i 6 dagar.

Idag var jag tvungen att ge mig ut på en inköpsrunda i staden Karlshamn.

.

Första anhalt var torget – där flaggades det på halvstång på rådhuset.

.

.

Torghandeln var igång med väldigt få torgstånd.

.

Vid fontänen på torget stod kommunens påskpynt kvar.

.

.

Jag besökte sedan biblioteket – tacksam att biblioteket fortfarande har öppet.

.

Därefter blev det inköp i stadens Bokhandel.

.

Systembolaget besökte jag.

Corona-linjer fanns ute på gatan.

Jag vågade inte göra inköp av påskdrycker före påsken. Förstod att det skulle vara mycket kunder då. Idag var vi bara några få.

Eftersom jag inte vågade mig ut före påsk, fick jag handla idag. Hela påsken gick utan en snaps till sillen. Jag hade massor av påskmat hemma men ingen snaps och påsköl. Ett person gjorde hembesök hos mig under påsken.

.

Corona-linjer fanns även inne i butiken.

.

.

.

Föreställ Er att denna soffa i grön färg med en aning svart i rundlarna i ryggstödet.

Ja, så såg soffan ut när den kom i min ägo för 35 år sedan. Jag bodde i Malmö och när en annan hyresgäst flyttade från huset, lämnades soffan kvar. Den skulle slängas, helt enkelt.

Jag tvättade av soffan och bytte tyg på sitsen. Jag tyckte om soffan från första stund. Den var så lättplacerad också.

När jag flyttade från Malmö till Blekinge, för 19 år sedan, ville en av mina döttrar ha soffan. Hon fick soffan.

Soffan har sedan stått gömd i ett förråd, men nu har den kommit till heders igen. Målad vit och med svart skinn på sittdynan.

SÅ LÄCKER… ingen dussinsoffa ej heller en IKEA-soffa, det är gediget hantverk. En soffa av bättre kvalité.

.

Lägg märke på lutningen av ryggstödet. Denna detalj gör att det känns skönt att luta ryggen mot ryggstödet.

.

Såååå roligt att soffan åter uppskattas.

.

.

Påsklilja som jag fotat från vår trädgård här utanför.

.

”Påskduken” som jag fått ärva har jag tagit fram och lagt på ett runt bord. V A C K E R!

Denna duk togs alltid fram varje påsk – prydde då  matsalsbordet inne i ”stuan”. Jag har ingen aning var duken kommer ifrån, det är en ”köpeduk” den är absolut inte hemvävd.

.

Duken är vändbar – jag har den nu denna påsk – på den blå sidan.

.

I mitt fosterhem var duken – till påsk – alltid på den gula sidan.

Efter påsken rullades duken på en lång papprulle och placerades försiktigt ner i en kista. Det var viktigt att solen inte blekte duken. Jag tycker duken är lika fin som när jag såg den första gången och det var år 945.

.