.

Denna iris famns intill kökstrappan vid mitt fosterhem, när jag skickades dit år 1945 och sedan blev kvar.

När jag sålde huset och lämnade det, fanns irissorten fortfarande kvar och blommade flitigt varje år. Otroligt ”slitsam” växt. Jag lämnade år 2011!

.

Denna ros fanns också år 1945 och blommade varje år.

De nya ägarna har vårdat den väl, den blommar fortfarande år 2020.

.

Denna vallmo, räknas nästan som ogräs, men jag som gillar röd färg, tyckte mycket om den under den korta period som den blommade.

.

.

.

.

.

Till sist en modern skapelse, tillverkad av mig själv.

Ett blomsterbord tillverkat av bräder, ståltråd, stam av fruktträd = som blåst sönder och av mossa.

Växterna jag planterade hade jag köpt på torget i Sölvesborg.

.

.

.

Underbara bilder på nyplockade smultron som växt vilda i skogen.

.

.

.

.

.

.

.

.

På Rådhusgatan utanför Willys stod en cykel parkerad.

Jag hejdade mig – min fostertant Amelies gamla cykel” tänkte jag direkt. Samma originalfärg med vita ränder. Sadeln var utbytt.

Efter  Amelies död 1984 övertog ett av mina barn hennes cykel. En rejäl 1950-tals cykel som höll i alla väder. Men cykeln stals och det var ledsamt tyckte vi.

.

Otroligt om det skulle vara samma cykel.

.

Om det skulle vara tant Amelies gamla cykel, är det bara att gratulera ägaren av denna cykel. Titta på den dubbelbyggda ramen = detta kraftbygge gör att cykeln håller år efter år.

Kommer att hålla i många år till.

Jag gillar när saker och ting är hållbara.

Gillar inte slit o släng.

.

.

Blekinge läns Tidnings rubrik, angående Hertha Bengtssons minnesutställning i Sölvesborgs Konsthall.

Hertha Bengtsson var född i Ysane år 1917 och dog 1993.

Hon arbetade med porslin, glas, keramik och textil. Mest känd blev hennes porslinsserie BLÅ ELD.

.

Tidningen Sydöstrans rubrik om utställningen.

.

I min bokhylla har jag en bok om Hertha Bengtsson.

Jag flyttade tillbaka till min hemby Norje – grannby med Herthas by Ysane – år 2002. Jag hade varit medlem i Ysane/Norje Hembygdsförening i många år medan jag bodde och arbetade i Malmö.

När jag flyttat tillbaka till byn blev jag invald i Kulturutskottet i Hembygdsföreningen.

”Gubbarna” i styrelsen var svåra att samarbeta med. De ville att allt skulle göras som det alltid hade gjorts. T ex ha en hembygdsdag och ett per inköpsresor med buss till Tyskland.

Jag lyckades – efter hårt motstånd – få igenom en utställning för barn och ett föredrag om runor samt en finsk krigsbarnskväll i tingshuset i Norje.

Sedan ville jag ordna en minnesutställning om Ysane-bon Hertha Bengtsson. De sa nej, de hade ingen aning om vem hon var. Ledsen och nedstämd blev jag och vid min flytt till Karlshamn år 2011 lämnade jag hembygdsföreningen helt och hållet. Är inte längre medlem.

Idag är jag glad över att Konstföreningen i Sölvesborg uppmärksammar denna duktiga konstnär: Hertha Bengtsson.

TACK

.

.

Under 1970-talet blev jag ägare till Hertha Bengtssons fat BLÅ ELD.

Ett stort vackert fat, som jag helst hade vita maträtter på, för kontrasten skull. Jag tycker mönstret ser ut som ett stickat rätmönster. Fatet försvann vid en flytt, många år senare.

.

Slutet av 1990-talet arbetade jag med en kollega som alltid drack sitt kaffe från

Hertha Bengtsson kopp.

Jag tittade alltid avundsjukt på hans kopp när vi drack kaffe gemensamt på Bedrägeriroteln. Kollegan berättade, att det var den enda koppen o fatet, som han hade kvar av inköpta dussinet.

.

Visst är  BLÅ ELD vackert…

.