Har bokat tid i vår fina tvättstuga. Har då inte lust att stå och fixa för mycket med min mat.

I min frys fann jag en portion hemlagad ärtsoppa. (Jag gör alltid ärtsoppa för många och sedan fryser in i portions förpackningar.) Lätt att ta ut snabbt och värma. En  fläskk0orv hade jag i kylskåpet, bara att koka/värma. Att äta ärtsoppa en tisdag går lika bra som på en torsdag.

Två olika sorters senap till fläskkorven.

.

Plättsmet

Av en liten mängd smet blev det fem plättar i diameter 12 cm.

Sirap till = sååå ljuvligt gott.

Hoppas jag kan fortsätta att laga mat till mig och slippa lommunens matlådor.

.

.

Hämtat min klänning – posten –  jag köpt över nätet,

Mina tre favoritaffärer har lagts ner här i Karlshamn, ja, då blir det köp över nätet.

Jag fastnade för denna klänning.  Den kommer att passa mig nu när jag inte har någon midja längre. Den är lös och ledig.

.

Julmaten är slut…

Julmaten är slut! Idag blev det sex matkassar som skickades till min ytterdörr.

Förut nät jag handlade all min mat på Willys – bar hem det själv – då handlade jag bara för 300 kronor varje gång. Idag blev mina matvaror hemkörda och betalningen 1300 kronor.

Så skönt att slippa bära upp alla dessa matkassar till tredje våningen utan hiss.

.

.

Min far Feodor Titoff

1/1 1900  . 12/7 1941

Stupade i kriget/fortsättningskriget som startade 25/6 1941.

Min mamma har berättat, att han fick permission för att komma hem och se sin tredje dotter – som var jag, endast några månader gamma – han blev stolt över att jag hade fått hans bruna ögonfärg. Mina två äldre systrar hade vår mammas blå ögonfärg.

Min mamma Jevdokia i sin ungdom när hon mötte min far. Vid 32 åts ålder blev hom krigsänka. Hon skickade två av sina barn till Sverige, under kriget, med en lapp om halsen.

I Finland finns detta stora minnesmärke över stupade karelare.

.

Jag fann min fars namn på detta monument. Men fel stavat, det stpd Titov. Finland förbjöd karelarna att använda ryska efternamn. Fick inte stavas Titoff.

.

.

Carlshamniana år 2021

Du H-Å skulle fått boken som julklapp av mig. Men du dog samtidigt som boken började att delas ut.

Du och jag som blev ett par på polisskolan år 1969. Färdigutbildade lämnade vi skolan en fredag och på måndagen började vi att jobba som poliser. Du i Göteborg och jag i Karlshamn i Blekinge.

I boken skildrar jag mina första arbetsdagar som polis, du hade tyckt om att få läsa vad jag skrivit. Men det blev inte så!

H-Å 21 år år 1969

Jag 28 år 1969

Vi var 190 män och 8 kvinnor som gick på polisskolan. Jag hade ingen aning vem du var (du gick inte i min klass) när du ringde mig och ville träffa mig. Det blev så att vi höll ihop under hela skoltiden. Du var så stolt över att du lyckats fånga en av de 8 kvinnorna.

Du bad mig att följa med till Göteborg, där du hade blivit placerad. Jag ville till Blekinge, där fanns min fosterfamilj. Där var min trygghet.

Du t o m hyrde en femrummare i Göteborg för att få mig att flytta ihop med dig. Du försäkrade att du skulle bli en bra pappa till mina barn. Det slutade med att du fick bo i femrummaren tillsammans med en manlig kurskamratat. Jag skulle till Blekinge.

Vårt förhållande tog slut vi bodde för långt ifrån varandra. Det blev bara brev och telefonsamtal

Sedan var det tyst i många år. På 1980-talet när jag jobbade i Malmö fick jag en  hälsning från dig. En polis i Malmö förmedlade hälsning från dig. Han hade haft dig som lärare på polisskolan. Trevligt att få hälsningen då förstod jag att det gått bra i livet för dig.

År 2013 ringde du mig helt plötsligt. Du sa att du ville sluta ringen, du skulle nämligen gå i pension och då ville du avsluta ditt polisliv med att ringa mig, jag som varit med från start.

H-Å år 2013

Vi utbytte foton hur vi såg ut som pensionärer.

Vi berättade om hur våra liv hade gestaltat sig. Du var sambo sedan över 30 år tillbaka men inga barn. Du sa att du fick inte leva ihop med mina barn då ville du  inte ha några barn. Det var ett medvetet val från din sida. Jag fick en klump i magen när du sa så.

Sedan föll mina tårar då du berättade att fotot jag gav dig år 1969 det hade du kvar i ditt nattduksbord. Jag utbrast:”tänk om din sambo hittar det” Du svarade lugnt att hon har sett fotot många gånger. Efter de orden föll mina tårar!

Detta foto från 1969 på mig som H-Å haft liggande i nattduksbordet i alla dessa år. Otroligt!

Du fick bara några få friska år som pensionär. Du fick prostatacancer. Genomgick svåra behandlingar men det lyckades inte du dog av det 74 år.

Sedan 2013 höll vi kontakt med telefonsamtal och med E-post. Sista E-posten i  juli månad  var du så annorlunda. Brevet var så långt och djupt. Du skrev att du fällde tårar medan du skrev. Jag tänkte att du måste vara morfinpåverkad, det var nog så.

Du skrev: Du en sådan människa som gör intryck på omgivningen i positiv riktning! Absolut!

Jag säger farväl till dig H-Å med denna minneskrönika!

.