.

T o m vi poliser tycker  TUNNA BLÅ LINJEN är bra!

Se den!

Då kommer Ni att förstå, hur svårt det kan vara att ”bara” syssla med vardagsbrott. Det är inga glamorösa mordutredningar som skildras, utan om vanliga människor, som bor i Malmö och på olika sätt drabbas av brott i vardagen.

.

I 17 år höll jag på med att ”köra radiobil”, som man sa på den tiden.

Nu när jag är gammal, kan jag inte förstå att jag tyckte det var roligt. Jag blir trött, bara jag tänker på det.

Detta att flänga runt till ”elände elände”. Jag gillade, att inte veta vad som väntade när man påbörjade sitt arbetspass. Man arbetade natten, kvällen och dagen i ett svep. Därefter var man ledig i två dygn.  Denna rytm passade mig.

.

.

En kvinnlig recensent, skrev i en dagstidning, att hon får en klump i magen, vid varje avsnitt hon ser av serien.

Eller man kan uttrycka sig som Ewa-GunWestford/polisens talesperson i Skåne, sa i en Radio P4 Malmöhus, om serien ”den är så bra, att man tror att den är en dokumentär”. Jag håller med!

.

Ewa-gun och jag år 2013.

E-G är ett välkänt ansikte för alla i Sverige, från tidningar och TV. Hon rapporterar om nyheter från polisens arbete. 

Hon och jag, satt under några år i samma korridor, med rummen mittemot varandra. Hon tillhörde pressavdelningen inom polisen och jag tillhörde Bedrägeriroteln, och utredde bedrägerier.

Jag minns, att hon (just då) hade en ”fästman” från Blekinge. Han var t o m från en by utanför Karlshamn. Hon var förälskad och på hennes dataskärm fladdrade texten ”runt, runt” med orden ”jag älskar Blekinge”.

.

Läs om Ewa-Gun Westford   HÄR

.