.

.

.

Ett kvinnomord år 1965 i Stockholm har Peter Englund ”rotat fram” i olika arkiv.

Jag som gammal polis brukar inte läsa deckare, utan jag har alltid tyckt att verklighetens brott intresserat mig mycket mer.Denna bok bara ”slukade” jag! Så bra!

Den unga kvinna som blev våldtagen och mördad i sitt eget hem, minns jag bara hennes utseende. Hade ingen aning om att utredningan var så om fattande som den blev.

Utförliga reportage var det i de stora rikstidningarna, min inte i Blekinge-tidningarna som jag enbart läste på den tiden, när jag då bodde i Blekinge.

Jag kommer ihåg namnen dessa duktiga mordutredarna. Rikskända!

Jag minns också åklagarnamnet och de duktiga polisteknikerna.

Det blev en friande dom i tingsrätten. Men en djärv åklagare gick vidare till hovrätten med samma material. Där fälldes mördaren.

Olika specialister använde sig polisen av. Sperma fanns men ingen DNA på den tiden, endast blodgrupp kunde man få fram.Bl a en ”poltismjölsexpert” vittnade också om vad han funnit på kläder och möbler.

Det tog två år innan domen kom i hovrätten.

Alla poliser borde läsa boken med så mycken fakta om en mordutredning.

Så mycket arbete och så blev det bakslag, Men poliserna gav sig inte. Mer arbete och nya bakslag.

Alla poliser bör känna till hur viktigt det är att inte ta för givet att det är ett självmord.

Första patrullen som kom till platsen trampade då om kring och förstörde många spår, de fastslog att det var ett självmord. Men obduktionen visade något annat.Just därför tycker jag att alla poliser bör ta del av denna bok. Plus  detta att aldrig ge sig utan fortsätta att utreda trots bakslag. 

.