I mitt smyckesskrin har jag en brosch som jag ärvt av min fosterfamilj.

De var min tant Amelie som ägde den. Hon kallade broscen för ”Gerdorfs brosch”.

Varför?

Jo, kusinen Gerdorf (bodde också i samma by/Norje) han hade en gång berömt henne, för hennes vackra brosch. Den komplimangen glömde hon aldrig. Varje gång hon hade just den broscen på sig, sa hon alltid, ”jag tror jag tar Gerdforfs brosch på mig”.

Jag kommer ihåg broscen hur fin den var på en mörkgrön klänning, som hon bar. Detta minns jag från 1950-talet.

Tyvärr har jag inget grönt att fotografera broscen på, det fick blir röd bakgrund.

.

Visst är den vacker!

6 cm i diameter, okänt material.

.

Någon kanske undrar varför jag skriver om Gerdorfs brosch nu…

Jo, minnet väcktes till liv, under gårdagen, genom en dödsannons i lokaltidningarna i Blekinge. Gerdorfs ene son var död, såg jag. Han var född 1947. En gammal Norjebo som jag träffade senast år 2005 på en begravning i Ysane kyrka.

Ja, det var ett Norje-minne…

.

.