.

Oväntat telefonsamtal från förr…

Min vän G från ungdomstiden hörde av sig. Vi båda är nu 80 år och vi var i 16 – 17 års åldern, då våra vägar möttes. Efter så många år, hörde G av sig till mig.

Hon hade sålt sitt hus och fick då ta tag i alla saker hon samlat på sig under årens lopp.

Hon fann då ett brev från mig, som jag skrev till henne när jag  gick på Lanthushållsskolan i Bräkne-Hoby i Blekinge.

G har ingen dator (kan inget om sådant och vill heller inte lära sig) hon bad en dotter att ta reda på var jag fanns och få tag i mitt telefonnummer.

Det var roligt att hon hörde av sig och jag måste beundra henne,hur hennes liv har varit.

I 40 år arbetade hon på en fabrik och det hårda jobbet gjorde att hon fick arbetsskador. Hon har tre barn och äktenskapet varade i 20 år innan det blev skilsmässa. Jag lyckades bara att vara gift i 7 år.

Hon bor kvar på Listerlandet. Jag kunde säga, att jag tyckte att hon var lättsam att umgås med och hon kvitterade med, att hon tyckte att jag var en glad vän att umgås med.

Det var i Sölvesborg som vi möttes. Vi båda hade ”plats” som man sa på den tiden, om att bli anställd som hemhjälp hos en familj.Jag arbetade hos ett äldre par, medan G hade plats hos en ung familj med två barn. Dessa familjer bodde i närheten av varandra, just därför träffades vi två

Jag minns inte vilka drömmar vi hade om framtiden. Det enda jag kommer ihåg, var att jag ville framåt och uppåt. Jag skulle hellre fylla papperskorgarna, istället för att tömma dem, om Ni förstår vad jag menar?

Under tiden med G:s bekantskap gick jag på kvällskurs,  kurs i klädsömnad plus en Handelskurs.Flitig var jag! Ville ha ut mer av livet än jobba som hemhjälp.G hade inte lust med några kvällskurser.

Roligt att G hörde av sig, men tiden har sprungit ifrån oss, nu så här många år efter har vi inte mycket gemensamt.

.