Jag har alltid varit förtjust i att göra om saker till något helt annat.

Jag är BRA på det = med andra ord. Jag är också BRA att ”ta tag i” saker och ting så att de blir gjorda.

.

I min bokhylla – konstavdelningen – har jag haft en A4-pärm med tygprover. I mitten på 1980-talet, när jag då bodde i Malmö, fick jag denna pärm av affären Fönstret. Markis och rullgardinsproverna var inte aktuella mer för dem. Ett 50-tal tygprover fanns i pärmen. Under årens lopp har jag använt kanske ett tiotal till konsttillverkning.

.

Så ser pärmen ut, jag behöver plats i min lilla lägenhet, så jag tog fram pärmen och började att fundera ut vad jag kunde göra med de vackra tygbitarna.

Efter några timmar kom jag på vad jag kunde göra av dessa provbitar av hög kvalité.

Jo, jag kunde göra färgglada vimplar av dem.

Gjorde ett mönster av en vimpel i styv papp, ritade sedan ut en vimpel på varje tygark.

Klippte sedan ut dessa vimplar – visst blir det stökigt – när man håller på att skapa.

Men, det glömmer man sedan när konstverket är klart.

Jag själv lägger inte märke till att det blir stökigt, runt om mig när jag skapar. Jag är såååååååå inne i själva skapandet att allt runt om mig försvinner.

Jag är lycklig över, att jag kan känna så, man har ju aldrig tråkigt då, det är bara att sätta igång med något konstnärligt.

Jag måste ha två hål i alla vimplar.

Då använde jag ett verktyg och knipsade hål.

Först hade jag tänkt ta fram symaskinen och sy fast ett band som vimplarna kunde hänga i. Men så kom jag på, att istället använda en smal tvättlina som jag hade liggande i någon konstnärslåda. Tvättlinan trär jag då i de gjorda hålen.

Här är alla vimplarna färdiga att träs på den röda tvättlinan. 40 stycken vimplar blev det.

Jag lade ut vimplarna på golvet, för att få någon hum om, hur många meter det kunde bli. 8 meter blev det.

Konstverket är färdigt!

Men det blev bara fyra meter. Varför? Jo, det blev inte vackert med enkla vimplar, de ”slokade” blev inte den rätta stadgan som jag ville ha. Jag fick sätta dem dubbelt, därav blev det bara fyra meter.

Men snyggt blev det!

Jag tänker ge bort vimplarna som en present, till någon som jag vet uppskattar just vimplar.

Jag tror inte att just den personen läser min blogg.

.

.