När jag flyttade från Malmö tillbaka till Blekinge år 2002

då lärde jag känna Ben, en datakille som bodde i byn.

Denne unge man hjälpte mig att ordna min första dator. I mitt arbete var

jag datorvan. Men detta att skaffa eget var stort då – inte nu.

.

Ben flyttade efter några till Ronneby och där mötte han Cristina, som blev hans fru.

De båda startade upp Blekinges första ekologiska klädbutik i Karlskrona.

.

Idag har dagstidningen Sydöstran ett reportage om deras affär.

.LÄS

.

Hemsida LOTUS ECO

.

.

.

.

I gårdagens blogg skrev jag om Ysane kyrka och minnen bara trillar över mig.

Jag konfirmerades den 13 aug 1954 i just Ysane kyrka.

Läs om konfirmation på Wikipedia

.

13 aug 1954 års konfirmander i Ysane kyrka.

Vi konfirmander tillhörde byarna Ysane och Norje i västra Blekinge.

.

Jag står i bakre raden fyra från höger. Märkligt att jag var längre än mina läskamrater jag var nämligen ett år yngre än alla andra då jag började skolan tidigt redan vid sex års ålder.

.

KantornAnna-Lisa Andersson  är med på bild. Hon står i barkre raden längst till höger. En liten nätt kvinna.

.

Främre raden från vänster: glömt namnet, Ingrid, Stina, kyrkoherde J N Björk, glömt namnet, Inga-Maj.

Bakre raden från vänster: Jarl, glömt, Karin, Gull-Britt, Marjatta, Rolf, Bengt, kantorn Anna-Lisa Andersson.

Hjälp mig med namnen! Hör av Er!

.

Jag blir ledsen och nedstämd när jag ser hur uppklädda vi var. Så kostsamt för våra anhöriga att bekosta klädsel och köpa tillbehör såsom skor, smycke och armbandsklocka.

Jag ifrågasatte inte… seden var så på den tiden.  Bibel och psalmbok fick vi också eller köptes, jag minns inte. Inte någon gång sedan dess  har jag öppnat dessa böcker. De finns i min bokhylla som ”ett minne”. Jag fick en armbandsklocka, det uppskattde jag mycket. Menjag fick även ett halssmycke i silver med en röd sten.Jag skäms, jag har aldrig använt smycket någon enda gång efter detta tillfälle. Jag tycker det är vackert med smycken på andra men själv klarar jag inte av att bära dem.

Jag minns att jag fick följa med mina snälla fostertanter till en guldsmedsaffär i Sölvesborg och där valdes smycket ut. Inte av mig. Jag stod bara tyst bredvid och tittade och lyssnande. Jag skäms idag över att jag inte protosterade över att de skulle lägga så mycket pengar på ett smycke. De som gjorde långa davsverken hos bönder i byn för att tjäna ihop sitt uppehälle. Ett slitsamt arbetsliv.

.

T o m hos fotografen ordnade mina snälla fostertanter.

Ni ser smycket och armbandsklockan, bibeln och psalmboken. Viktigt att ha det med hos fotografen.

Klänningen hade en sömmerska sytt. Usch så dyrt med alla dessa saker…

.

Nytaget foto år 2018 på mitt vackra halssmycke.

..

Nytagen bild år 2018 på min klocka.

Det som jag har kvar. Vet inte varför jag inte har kvar länken till klockan.

.

Baksidan av klockan.

Ni ser t o m mina initialer är ingraverade på baksidan av klockan.

SVALAN är märket på klockAN.

.

Nytagen bild på den vackra vita psalmboken.

.

I min bibel har kyrkoherden skrivit några rader. Vacker hansstil!

.

Vi konfirmander cyklade – 5 km – varje dag vi hade undervisning i kyrkan. Vilken kondition vi hade på den tiden, man cyklade till allt. När jag var hos fotografen i Sölvesborg ja, då cyklade jag dit, det var en mil.

Stor solförmörkelse inträffade under det året i Sverige.

Vår undervisning den 30 juni 1954 fick vi avbryta i god tid så alla var hemma när ”mörkret” kom.

När jag kom hem hade mina fostertanter lämnat allt arbete utomhus och satt inne i huset och väntade. Vi lade märke till att våra höns gick in i hönshuset, de trodde det var kväll, så mörkt blev det. Ja, det var en stor händelse!

.

läs om solförmörkelse på Wikipedia

.

Mina tankar går då till mina nära och kära som gått bort.

Min mamma som fick sin grav i norra Finland istället för Karelen.

Min pappa som blev begravd i sin hemby i Karelen Finland. Men graven finns nu i Ryssland.

Min storasyster som ligger begravd i Helsingfors.

Min andra syster är begravd i Falkenberg i Halland.

Jag har tänkt mig att min viloplats skall bli i Ysane kyrkogård i västra Blekinge.

Det var mina forstertanters kyrka och de ligger begravda där.

.

Här är min ”dödspärm”.

I pärmen finns anteckningar om vad som ska ske efter min död.

Glasburken som jag placerat ovenpå pärmen innehåller sand från vår hemby i Karelen Finland, numera ryskt om råde.

Sanden vill jag skall användas på min kista av prästen.

.

Ysane kyrkogård har en askgravlund, där skall jag ligga.

En vacker plats i närheten där mina älskade fostertanter har sin grav.

.

Askgravlunden är ganska så ny, men redan nu finns det flera namn.

Där skall mitt namn finnas på en bricka.

.

En soffa finns där man kan sitta en stund och minnas.

.

.

En stor skylt finns som talar om vad en askgravlund är.

.

En vägg i mitt stora rum har jag som visningsvägg, d v s där mina tavlor hänger som är till salu.

Ett 30-tal tavlor hänger där i olika storlekar.

Just den väggen är ingen betongvägg, jag kan använda små nätta spikar till tavlorna och behöver inte borra fula hål i betongen.

.

.

.

.

Fler tavlor finns – men fick inte plats på väggen – de har placerats i en låda.

.

.

Klicka in Er på menyraden här ovanför på namnet:

SYDSVERIGES FINSKA KRIGSBARN

Då får Ni ta del av en liten berättelse om Raili med fem bilder.

.

Raili med sin svenske bror, det är han som söker sin lekkamrat.

.

SYDSVERIGES FINSKA KRIGSBARN

Klicka oå Menyraden eller på länken jag lagt upp här ovanför.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

Dessa hushållssopor som man sorterar och sorterar.

På soptippen så kanske det slängs i en enda hög… Vem vet???

Att det kan bli så mycket hushållssopor för enpersons hushåll?

.

.

Visst har vi gjort iordning ett polismuseum i Karlshamn.

Men ständigt behöver det förbättras. Nu har vi kommit över två handböcker som handlar om Karlshamns polisskola.

Jo, Karlshamn har haft en skola där man utbildade poliser.

För två år sedan dog en äldre polisman i Karlshamn som hade utbildats på just Karlshamns polisskola.

.

Bild på huset där polisskolan fanns, numera rivet.

.

Två tunna häften från polisskoletiden i Karlshamn.

.

.

.

Bara manliga konstaplar i Karlshamn i 155 år… sedan kom den första kv polisen och det var jag.

.

.

.

Med stigande ålder och med olika sjukdomar, påminns jag allt oftare om minnen från förr.

Minnen från min barndom, ungdom och från mitt arbetsliv.

.

I min bokhylla har jag kvar två leksaker som jag fick när jag var 5 år.

Mina snälla fostertanter gav mig ett litet strykjärn och en svart blank ”lackväska”.

I väskan låg en liten röd börs. Världens sötaste börs i röd vacker ”lack”.

Redan då ville jag skapa d v s göra konst. Den röda färgen tilltalade mig så att jag var tvungen att göra något. Jag klippte sönder börsen. Klippte ut runda röda ”pengar”.

Mina snälla fostertanter gav mig inte stryk (det borde jag fått) de sa bara ”men Marjatta vad har du gjort”. Jag minns att jag skämdes och än idag så skäms jag när jag tänker på min lilla röda börs.

.

.

.

Bild från Hembygdsmuseet i Norje, år 2006 gjorde jag iordning detta museum.

Två museum har jag gjort iordning: Hembygsmuseet i Norje och Polismuseet år 2017 i Karlshamn.

På bilden ser Ni mina gamla leksaker.

Dominobrickorna är gjorda i trä, nutidens brickor är gjorda i plast.

Allt som Ni ser på bilden är tillverkat i trä.

.

Mina gamla leksaker i Norje Hembygdsmuseum.

Besök gärna museet där finns många saker om byn Norjes historia.

Till Norje kom jag år 1945 till ett för mig främmande fosterhem. Jag var ett s k finskt krigsbarn som kom till Sverige med en lapp om halsen.

Idag på ålderns höst så är jag så tacksam över att jag hamnade just i detta kärleksfulla hem.

Efter två år i detta hem, var det meningen att jag skulle skickas tillbaka. Passfoto togs!

Jag ville inte!

Min fosterfamilj trotsade myndigheterna som bestämt att jag skulle hem, de behöll mig. TACK!

I Finland stod min mamma vid en busshållplats och väntade på mig. Vid den busshållplatsen skulle hemskickade finska krigsbarn lämna bussen.

Efteråt har jag fått veta att min mamma omedelbart skulle lämna mig mig på ett barnhem. Mammas nye man ville inte ha hem mig,

Ja, jag är övertygad om att jag blivit kriminell, om jag hamnat på ett barnhem.

.

BROTT heter tidningen, som ALLER i Helsingborg börjat att ge ut år 2018.

.

.

.

.

En journalist på tidningen tog kontakt med mig i mars månad nu i år.

Juli månad var tidningen ute i handeln. 42 kronor kostar den. Blankt fint tryck.

.

Mitt Ärkebiskopsärende eller Bedragaren som han också kallas, finns med i tidningen BROTT på fyra sidor.

.

.

.

.

.

.

Självklart skall Leif G W Persson vara med i en sådan tidning som BROTT.

.

Tidningen tar också upp ett ouppklarat mord som hänt i Sölvesborg.

.

Arvikamorden med Johanna Möller är med plus flera andra brott.

Har fått besked nu oktober månad av ALLER i Helsingborg, att BROTT skall de ge ut i Danmark också.

De var tvungna att fråga mig om tillåtelse och få mitt godkännande, då det är mina bilder som finns i reportaget om Ärkebiskopen/Bedragaren.

.