Under gårdagen lyssnade jag på radioprogrammet Stil i radions P1.

Programmet handlar alltid om kläder, men, gårdagens program handlade om galgar, som kläder hängs upp på. Galgens historia genom tiderna.

Den sista kvarten fick man höra bokhandlaren Jonny Karlsson, Olofström.Denne man som har byggt upp ett galgmuseum i Olofström. Det enda i Sverige.

Jonny Karlsson är en stor personlighet i kulturkretsar, här i Blekinge. Han har dessutom disputerat i någon skalbagges kärleksliv.

.

Jonny Karlsson i sitt galgmusem i Olofström.

.

Galgar med text för olika firmor är mest eftertraktade.

.

.

Här är tre av mina egna galgar.

Jag har alltid gillat galgar i trä.

De till höger har jag ärvt medan den rosa galgen i plast har jag själv fått i en liten modebutik i Karlshamn på 1970-talet. Jag t o m kommer ihåg hur klänningen såg ut som jag köpte.

Modebutiken låg vid stortorget, numera är byggnaden riven och ett större affärskomplex är uppbyggt. Ett Apotek finns där nu.

.

.

Jobbar man halvtid, då måste man planera för veckan som kommer.

Jag som är noga med att äta frukost, lunch och middag varje dag.

Visst har jag mat i min frys, men det spar jag till när busväder slår till och man inte vill gå och handla mat.

Inköpslistan är färdigskriven. Handlar mat på förmiddagen då det spås regn på eftermiddagen i morgon måndag.

.

Här är två taveldukar jag har förberett till veckans målning.

Den gröna är grundad med grön akrylfärg. Skall sedan rita upp motivet med vit krita.

Den andra lilla målarduken, till höger i bild, har jag ritat upp motivet med blyerts.

.

Sedan har jag städat ut julen. Bland annat plockat bort juldukarna.

Bland mina vackra ärvda dukar hittade jag denna vackra duk. Tant Amelie vävde denna duk väldigt sent i livet, hon var över 80 år. Roligt att kunna byta dukar ofta och njuta av dessa vackra alster.

.

Den vackra duken i närbild. Den är i bomull om någon undrade.

.

Jag är ju ett s k ”finskt krigsbarn” som skickades till Sverige under kriget.

Jag var ett barn av 70 000 finska barn som skickades med en lapp om halsen till svenska fosterfamiljer.

De flesta av oss skickades tillbaka och cirka 15 000 barn fick stanna i Sverige.

.

Dessa tre syskon och jag hamnade i byn Norje i västra Blekinge.

Syskonen skildes åt, de hamnade i tre olika fosterhem. De hade lovat sin mamma att hålla ihop så de klamrade sig fast vid varandra. när den yngste var nummer ett att överlämnas  till sitt nya hem.

Detta var fruktansvärt har den svenske brodern berättat för mig. Han orkade berätta detta när han var 80 år gammal. Under alla år vi hade varit bekanta med varandra hade han inte orkat prata om denna hemska händelse.

Alla tre är döda men jag lever…

En av dem söp ihjäl sig och en tog livet av sig och efterlämnade tre små barn. Hon blev övergiven för tredje gången, först av mamman i Finland som skickade henne till Sverige, sedan av sin svenska fosterfamilj som skickade henne tillbaka till Finland. Tredje gången övergav mannen henne. Det blev för mycket…. man är sårbar, men jag lever, även om jag då och då blir den lilla, lilla övergivna flickan.

Jag är stark men skör… tårarna trillar när jag skriver detta.

Denna barnförflyttning är så sorglig.

Jag år 1945.

Fotot taget hos en fotograf i Sölvesborg. För att dölja min stora skallskada, som jag fått i Finland under kriget, klipptes det hellugg på mig. Det ser ut som om jag kom direkt från frissan, tyvärr frågade jag inte min fosterfamilj om detta.

STORT TACK till min fosterfamilj för all den kärlek jag fik i mitt nya hem.

Jag hade tur att få det bra. De gjorde allt som stod i deras makt att göra mig till ett harmoniskt barn efter allt som jag hade upplevt i Finland.

En enda gång hörde jag dem säga ”du är inte som andra barn”. Det var det enda, aldrig att de slog mig eller bestraffade mig på något sätt.

.

Så såg våra lappar ut, som vi  hade runt om halsen.

Jag tyckte den var förskräcklig.

När jag flyttade hemifrån tog jag inte den med mig. Efter att min fosterfamilj hade avlidit sökte jag igenom huset (som jag fått ärva) nej, de hade slängt lappen.

.

Men mössan som min mamma i Finland hade satt på mitt huvud när hon lämnade mig, den har jag kvar.

Fodrad med fetvadd och med ett hjärta utskuret i renskinn på utsidan.

.

Vi finska krigsbarn skickades runt som små kollin. Så förvirrat, ingen pratade som vi och kunde tala om vad som skulle ske eller vad som kommer att hända.

Min mamma lurade iväg mig att jag skulle få åka buss. Så roligt! Sedan såg jag bara mammas ryggtavla, hon lämnade mig och bara gick.

Nästa hemska upplevelse blev att vi bars upp på ett flygplan (se bild). Vi karelska barn hade ju lärt oss att flygplan var farliga, när man hörde ett plan komma, då gällde det att rusa till källaren på huset.

Men svenska fosterfamilj har i vuxen ålder berättat för mig att jag sprang till källaren i Norje och gömde mig när det kom flygplan över byn.

Att då sätta sig i ett flygplan var en skräckupplevelse.

Sedan skickades vi till olika fosterhem, helt slumpartat, man kunde hamnat var som helst. Man var ett kolli som skickades hit och dit…

Aili och jag vid havet i Norje Platsen heter numera Norje Havsbad. Fotot taget sommaren 1945.

Det  var Aili som inte klarade av livet efter att ha blivit övergiven en gång för mycket.

Men jag lever… livet är inte rättvist!

.

Ytterligare ett trauma… efter två år i mitt älskade fosterhem, skulle jag skickas iväg som ett kolli igen.

Min fosterfamilj hade fått papper tillsända över posten att ”flickan ska hem till Finland”. Min fosterfamilj hade respekt för sådana brev. De tog mig till fotografen för att ta ett passfoto.

När jag upptäckte sveket… blev jag hysterisk och skrek ”jag vill inte till Finland”.

Detta fruktansvärda utbrott gjorde att jag fick stanna kvar i mitt fosterhem.

Min fosterfamilj struntade i ordern de fått och behöll mig. TACK

Men detta besök hos fotografen har jag aldrig glömt.

Ingen ville ha mig… mamma ville inte ha mig och nu min fosterfamilj. Ingen i hela världen hade jag att kunna luta mig mot. Hur skalle jag kunna fästa mig vid någon, de kommer bara att lämna mig.

Så blev mitt öde…

tröstar mig med att det kunde blivit värre.

.

Vi som går på målarkurser, vi har tjatat på vår bokhandel här i stan att ta hem målardukar.

Sedan Fyndkällaren gick i konkurs, de hade målardukar, har vi fått åka till andra städer för att inhandla våra målardukar.

Bokhandeln har lyssnat på oss och tagit hem fyra olika storlekar i linneduk. Den bästa kvalité man kan finna i handeln. BRA! Det tackar vi för!

Bokhandeln har sedan flera år tillbaka haft akrylfärg av högsta kvalité att sälja. Bra kombination!

Jag köpte fyra dukar i A4:a format.

.

.

Man ser linneduken på baksidan, på framsidan är linneduken akrylmålad vit.

.

.

Surdegsbröd från Italien. Bakat i Karlshamn. Jag köpte brödet varmt, just kommit ut från ugnen.

Korvarna steks upp snabbt och äts tillsammans med det vita brödet utan smör. GOTT!

.

Brödet har jag skivat upp och sedan in i frysen.

Behåller bara två skivor till dagens lunch.

.

Endast en korv till lunchen idag, de andra korvarna fryser jag in.

Detta är lunchen kl 12, sedan blir det middag kl 16.

.

Dryck till lunchen blev (kall) Pucko.

Tänk Pucko har jag inte druckit eller köpt sedan 1970-talet. Nu plötsligt har jag börjat att dricka Pucko igen.

Då var det ”patrulleringsmat” för mig när jag körde radiobil.

Kvälls- och nattpass blev det så att man stannade till vid en korvkiosk och inhandlade en grillad korv med mos. Till det en kall Pucko. Smakade underbart!

Sitter/jobbar man 10 timmar i en radiobil ja, då var det alltid gott med dessa korvkioskpauser.

Inne på polisstationen hade man sina medhavda smörgåsar, men man kunde inte nå dem när man for från jobb till jobb. Ja då blev korvkiosken räddningen.

.

Vår tvättstuga

som vi har i hyreshuset som jag bor i, genomgår just nu en stor omfattande renovering.

Jag var nyfiken idag på morgonen och tog mig en titt.

.

Jag fann då då två målare – bra, då är golvet med vattenläckan redan fixat.

.

Båda männen berättade att de var från Syrien.

De talade bra svenska och jag fick gärna lägga ut bilder på dem, på min hemsida.

Han till vänster har jobbat som målare i sitt gamla hemland. Medan han till häger arbetade där som tandtekniker.

Båda tyckte det var viktigt att ha ett arbete att gå till i sitt nya hemland.

De kom till Sverige för fem år sedan. Nu bor de i Mörrum och i Karlshamn.

.

De båda vill lära sig att tala mer svenska.

De hoppas att träffa fler svenskar som vill prata med dem.

.

Huset finns i Mariestad.

Är till salu för 1,3 miljoner. Huset har nio rum och färgglatt både ute och inne. Eller som mäklaren skriver ”huset är kul och galet”.

.

.

.

Jag som älskar färg blev överlycklig att få se denna färgglädje.

Ingenting kan man läsa (Expressen) om vilka son är ägare till huset. Det skulle jag gärna vilja veta. Kan det vara en konstnärsfamilj?

.

Se reportage i Expressen  HÄR

.

Huset på bilden – i mitten – är till salu för åtskilliga miljoner.

.

Det vackra rådhuset syns i bakgrunden av bilden.

.

Ofta kommer det larmrapporter om att gamlingar = som jag, inte äter som de ska p g a deppighet eller ensamhet.

Jag har talat om för mina barn att maten sköter jag, fixar o donar själv med den. Längtar efter mat och då särskilt om morgonen. Klockan halv sex när jag vaknar då snabbt ut i köket o fixa frukosten. Kaffet är viktigt. Men även gröten och mackan.

Sedan några mornar tillbaka äter jag risgrynsgröt istället för havregrynsgröt.

Varför?

Jo, jag fick ett tips att färdigkokt risgrynsgröt som finns i matvarubutikerna är god.

Ja, jag håller med den är god.

Själv drar jag mig för att koka risgrynsgröt då jag för det mesta misslyckas med detta. Oftast bränner jag vid den.

.

Idag på förmiddagen bakade jag en rulltårta.

.

Rulltårtan blev inte perfekt – jag kunde tagit fram en gammal bild på rulltårtor som varit helt fina/lyckade.

Nej, jag ville ha bild från dagens rulltårtebak så såg det ut idag.

.

Det yttersta på rulltårtan hade lossnat på en bit.

.

Jag trollade bort skavankerna på rulltårtan med lite vispad grädde.

Riktigt gott en sådan här måndagsförmiddag med kaffe.

.

Till lunch blev det sill o potatis.

.

Klockan 16 har jag alltid middag. Idag blir det köttbullar o potatis. Plus ett glas rött eller vitt vin  eller ett glas öl.

Till kvällsmat blir det te och en macka.

.

På 1970-talet fick jag tips om denna ryska förrätt.

Sedan dess har jag utnyttjat detta tips, vid lämpliga tillfällen.

Prova!

Jag försäkrar att stämningen stiger direkt vid matbordet, medan man väntar på huvudrätten.

.

Honung (flytande), Creme fraiche och saltgurka.

På 1970-talet var det svårt att få tag i saltgurka, men med denna explosion av invandring från olika länder, ja, då ingår saltgurka i vanliga matvarubutikers sortiment.

Till detta ett glas renat/brännvin.

Gammal rysk sed, hör också till, att man kastar brännvinsglaset bakom ryggen på sig själv, efter att man tömt glaset. Men denna sed har jag inte infört. Jag är alldeles för rädd om mina saker för att göra något sådant. Glaset går ju sönder när man slänger det på detta sätt.

.