SYDSVERIGES FINSKA KRIGSBARN

.

OBS!

FEL I TERVE-BLADET

Hej!
Det har blivit fel datum i senaste Terve-bladet:
Höstmötet är den 3:dje september, inte den 5:e som
som det står i bladet.
Hälsningar
Antero

.

Foto Antero Ijäs Nilsson

Försommarträff på Regionmuseet i Kristianstad

Föreningens sektion Göinge tillsammans med Kristianstadssektionen har haft en försommar-

träff på Regionmuseet i Kristianstad. Träffen gynnades av soligt väder. Värd för träffen var

Antero Ijäs Nilsson, Knislinge. Sedvanligt upprop av ett 30-tal medlemmar, som slutit upp,

gjordes av Alpo Persson, Markaryd. Träffen inleddes med lunchbuffé, varefter deltagarna fick

ta del av samlingarna på museet. Vid kaffet redogjorde Tore  Almer, Hässleholm, för sin

höstcirkel på Studieförbundet Vuxenskolan i Hässleholm, där han tar upp finska krigsbarns

upplevelser på barnhemmet Henriksfält i Glemmingebro och deras historiskt unika situation

att som barnkollektiv transporteras över till ett annat land. Antero Ijäs Nilsson informerade

om kommande träffar i SFK. Vidare ventilerade Liisa Granberg, Kalmar, född i  Karelen, sina
krigsbarnsminnen.
Alpo Persson

.

.

KRIGSBARNSRESA  till Finland 6 – 10 maj 2019, sjungande tack  för maten i buffen på VIKUNG LINES MARIELLA

Film av Kurt Mälarstedt.

Inlagd på YouTube av Marjatta Titoff

.

.

 

 

LIISA HARALDSSON

Liisa Haraldsson, Falsterbo, har avlidit i en ålder av 81 år. Hon sörjes närmast av maken Jan-Erik samt döttrarna Cecilia och Johanna med familjer.

Som femte barnet i familjen Ruottinen föddes Liisa i Helsingfors i maj 1937. Hon var således tvååring då Sovjetunionen den 30 november 1939 överföll Finland och bomberna började falla över den finska huvudstaden.

I det därpå följande Vinterkriget stupade äldste brodern Veikko, tjugo år fyllda. Under Fortsättningskriget sändes Liisa år 1942, tillsammans med lillebror Heikki, som krigsbarn till Sverige. Som femåring hamnade Liisa i Hudiksvall, tvåårige Heikki i närbelägna Näsviken.

Hos den goda och snälla värdfamiljen Maja och Hjalmar Hägg stannade Liisa till 1946 då hon, återigen tillsammans med sin lillebror, skickades tillbaka till Finland. Sitt finska modersmål hade de bägge glömt. Båda syskonen fick därför börja i svenskspråkiga skolor och blev därigenom tvåspråkiga.

För bägge barnen fylldes första vintern av hemlängtan till Sverige. För Heikki blev denna längtan så stark, att han redan efter ett år fick flytta tillbaka till sin värdfamilj. Heikki kom sedan att stanna i Sverige och är fortfarande bosatt i Hälsingland.

Hemma i Helsingfors slutförde Liisa skolgången och arbetade sedan ett par år som växeltelefonist på Institutet för arbetshygien. Efter åtta år i Finland valde hon 1954 att återvända till Sverige och värdfamiljen i Hudiksvall. I Gävle utbildade sig Liisa till sjuksköterska. Efter några års tjänstgöring på sjukhuset i Hudiksvall vidareutbildade hon sig till distriktssköterska. Det var som sådan Liisa sedan kom att fullgöra huvuddelen av sitt yrkesliv, med stationering i Enånger. Sin karriär avslutade Liisa med tre år som hälsoplanerare i Hälsinglands fem kommuner.

Sin blivande make Jan-Erik träffade hon i Hälsingland. Efter pensioneringen flyttade familjen ned till Skåne och makens hembygd Falsterbo. Dottern Cecilia med familj är bosatta i England, Johanna med familj i Göteborg.

I Skåne anslöt sig Liisa till föreningen Sydsveriges Finska Krigsbarn. Jan-Erik blev stödmedlem. Under många år var Liisa en varmt uppskattad ledamot i styrelsen. Bägge makarna deltog regelbundet i föreningens verksamhet. I likhet med många andra av oss finska krigsbarn upplevde även Liisa, att den återkommande kontakten med andra ödesbröder och ödessystrar var till stor hjälp i utforskandet och stärkandet av den egna identiteten.

I boken KRIGSBARNSMINNEN, utgiven av Soini Andersson 2016, har Liisa Haraldsson skrivit sin egen gripande levnadsberättelse, en av trettiotvå. I denna berättar hon om sina dramatiska barndomsupplevelser och känslor.

Sista meningen i Liisas berättelse lyder: ”Jag tror det är svårt för barn och barnbarn att sätta sig in i min situation som den var då för längesedan. De lever i sin tid. Och bra är väl det!”

Minnet av Liisa Haraldsson lever ljust och hedrat kvar i våra hjärtan!

 

Jean Cronstedt

Ordförande, Sydsveriges Finska Krigsbarn

.

.

.

Kristianstadsbladet har idag

ett reportage om en medlem i vår

SYDSVERIGES FINSKA KRIGSBARNSFÖRENING.

 

Det är vår medlem Carina Johannesson som fyller 80 år idag.

G R A T T I S  CARINA

.

Klicka  HÄR   och läs reportaget och se bilder på Carina.

.

Vår egen bild på Carina, när vi hade boksläppet på vår Krigsbarnsbok. Carina har skrivit ner sin krigsbarnshistoria i vår bok.

 

.

.

Sten Kindlundh

.

STEN KINDLUNDH

Filosofie licentiat Sten Kindlundh, Lund, har avlidit i en ålder av 82 år. Han sörjes närmast av hustrun Karin samt döttrarna Anna, Eva och Maria med familjer.

Som forskare och översättare inom isländsk saga och medeltidshistoria är Sten Kindlundh ett välkänt namn. Som författare till ett tusental recensioner i Skånska Dagbladet är han också känd för en bredare allmänhet. Men utanför den krympande kretsen, av i Sverige ännu levande finska krigsbarn, är Stens intresse och engagemang för Finland föga känt.

Litteraturvetaren Sten Kindlundhs nyfikenhet på det finska språket väcktes av likheter mellan vissa forngermanska och finska ord. Hans intresse för finländsk kultur skapades av berömdheter som Alvar Aalto, Akseli Gallen-Kallela, Väinö Linna, Paavo Nurmi, Jean Sibelius och, icke minst, av Elias Lönnrots skapelse – nationaleposet Kalevala. Engagemanget för Finlands sak bottnade i Stens djupa beundran för det lilla, demokratiska landets heroiska kamp för den finska nationens fortsatta existens. En kamp, som under Andra världskriget utkämpades mot Stalins väldiga, kommunistiska diktaturstat Sovjetunionen.

Av en ren tillfällighet korsades våra vägar för fjorton år sedan. I ett brev från den tiden skriver Sten: ”Din beundran för Carl-Gustaf Mannerheim delar jag fullt ut. Jag skulle våga säga att han i varje fall under 1900-talet är den, utan gensägelse, främsta gestalten i Norden. Och man får nog gå bakåt i den politiska historien till Gustaf II Adolf eller Axel Oxenstierna för att finna hans like.”

Som ett resultat av denna bekantskap blev Sten inbjuden av föreningen Sydsveriges Finska Krigsbarn att föreläsa på vårt 15-årsjubileum i Osby hösten 2007. Där valde han att beskriva det komplicerade diplomatiska spelet under Mellanfreden mars 1940 – juni 1941.

I två nästföljande föredrag, i Tyringe 2012 och 2016, avhandlade Sten Fortsättningskriget respektive Vinterkriget. På Finlands hundrade självständighetsdag, den 6 december 2017, skulle Sten hålla ett fjärde föredrag för oss, men sjukdom lade tyvärr hinder i vägen.

I samband med Finlands hundraårsjubileum recenserade han i vår medlemstidning TERVE tre nyutgivna Mannerheimbiografier – Dag Sebastian Ahlanders Gustaf Mannerheim, Henrik Meinanders Aristokrat i vadmal och Herman Lindqvists Mannerheim, marsken, masken.

Både Sten och Karin blev varmt uppskattade stödmedlemmar i krigsbarnsföreningen. Sten kom ofta till våra medlemsmöten och tog då aktiv del i diskussionerna. Årsmötet 2017 refererade han själv i TERVE!

För sitt stora engagemang för Finland och för oss krigsbarn utsågs Sten 2017 av en enhällig styrelse till hedersmedlem, den andra i föreningens då 25-åriga historia.

Sten Kindlundh var även en mycket omtyckt medlem i Juntan, en samling äldre herrar, som med viss oregelbundenhet träffades för gemensam lunch och livliga diskussioner kring både aktuella och inaktuella världsproblem. Vid dessa sammankomster brukade Sten läsa upp en limerick, tillägnad värden.

Saknaden efter hedersmannen Sten Kindl

För alla kamraterna,

Jean Cronstedt

Ordförande, Sydsveriges Finska Krigsbarn

.

.

En medlem har lämnat oss.

Från vänster vår ordförande och till höger vår sekreterare som har avlidt.

.

VEIKKO BERN, 1939 – 2019

Veikko Bern, Klörups Backar, Trelleborg, har avlidit i en ålder av 79 år. Han sörjes närmast av hustrun Pia, sönerna Johan och Jakob med familjer samt dottern Jenny.

På årsmötet i Eslöv den 12 mars 2019 omvaldes Veikko Bern som sekreterare i föreningen Sydsveriges Finska Krigsbarn. Blott fem dagar senare och efter en trevlig familjesammankomst, avled han hastigt den 17 mars. Lungorna hämtade sig aldrig efter en Legionella infektion några år tidigare. Även lätt kroppsansträngning förorsakade andnöd.

Veikko Hankkila föddes den 6 maj 1939 i Keuruu väster om Jyväskylä, ett halvår innan Sovjetunionens överfall på Finland. Fadern stupade i kriget och fyra av de åtta barnen skickades som krigsbarn till Sverige. De hamnade I Svedala där Veikko och systern Katri adopterades av värdfamiljen Bern och bröderna Erkki och Osmo av grannfamiljen Eriksson. Sitt finska modersmål tappade Veikko helt. Samtalen med modern, som han då och då besökte och som blev hundra år, fick därför föras med hjälp av tolk.

I flera år arbetade Veikko i handelsflottan, en tid även på Pugners resebyrå i Trelleborg. Hans stora organisationsförmåga kom väl till pass för Svenska Fotbollsförbundet, som under många år regelbundet anlitade honom för större arrangemang. I Flottans Mäns lokalavdelning i Trelleborg var Veikko flerårig sekreterare, det senaste året även dess tillförordnade ordförande.

I början av 2000-talet anslöt sig Veikko och hustrun Pia, även Erkki, till Sydsveriges Finska Krigsbarn. Redan år 2009 åtog sig Veikko posten som föreningens sekreterare. I hela tio år och ända in i det sista skötte Veikko denna uppgift skickligt och noggrant.

Under återkommande och trevliga bilturer till styrelsemöten och sammankomster runt om i Skåne lärde jag känna och allt mer värdesätta krigsbarnskamraten Veikko Bern. Han kämpade till slutet och dog verkligen på sin post, några månader innan den stundande 80-årsdagen. För hans storartade insatser är vi alla honom ett stort tack skyldiga! I våra hjärtan efterlämnar Veikko ett ljust minne.

För alla kamraterna,

Jean Cronstedt

Ordförande, Sydsveriges Finska Krigsbarn

.

Veikko Bern

 

 

.

 

Årsmöt i Eslöv 12 mars 2019

 

För tolfte gången i rad samlades vi till årsmöte på Medborgarhuset i Eslöv.

Av 31 anmälda deltagare hade en enda, Rita Enochsson, lämnat återbud.

Med undantag av Antero Ijäs Nilsson, som tog bilden, blev de övriga 29 f

örevigade på ett trevligt gruppfoto, med Finlands och Sveriges flagga i fonden.

Bilden finns utlagd på Ateljé Titoff, på länken till SFK.

 

Med tanke på vår alltmer glesnande skara finns anledning namnge dem, som

hade möjlighet att deltaga. I bokstavsordning: Aaltonen Bodil o Heikki, Andersson Maire,

Anneberg Liisa, Astikainen Rauno, Bengtsson Heidi, Bern Veikko, Björk Katri o Hans-Åke,

Cronstedt Gerd o Jean, Ijäs Nilsson Antero, Isberg Marja o Bengt, Jeppsson Hilkka,

Johannesson Carina o Bengt, Juntunen Markku, Jönsson Ritva, Laine Pertti, Löfman Ahti,

Markkanen Kosti, Molnegren Hilkka, Nordström Irja o sonen Rolf, Persson Alpo,

Pyykkö Kyösti, Rask Folke, Thurén Tuula, Yndén Seija.

 

Till att leda mötet valdes sittande ordförande och sekreterare.

Verksamhetsberättelsen och den ekonomiska berättelsen fanns utlagda och genomgicks av

ordföranden respektive kassören. Revisorernas berättelse lästes upp av Hilkka Jeppsson

och styrelsen beviljades ansvarsfrihet. I enlighet med valberedningens förslag omvaldes

samtliga tillgängliga styrelseledamöter. Som ny suppleant invaldes Rauno Astikainen och

nytt tredje namn i valberedningen blev Kosti Markkanen.

 

Efter årsmötet intog vi sedvanligt välsmakande lunch men denna gången i en annan restaurang,

belägen i byggnadens sydöstra hörn. Från denna hade vi vacker utsikt åt två håll. Vid den

efterföljande samvaron yttrade sig bland andra Pertti Laine, Maire Anderson, Ritva Jönsson,

Kosti Markkanen och Hilkka Molnegren. En fråga om deltagarnas födelseår besvarades genom

handuppräckning. Födelseåret för oss deltagande krigsbarn visade sig variera från 1932 – 1941.

.

En allt oftare uppgiven anledning till uteblivet deltagande i våra möten är åldersrelaterad,

icke minst problem med att ta sig till mötesplatsen. Barnen har svårt att lämna arbetet

för att kunna erbjuda skjuts. Trots denna ofrånkomliga konsekvens av vår höga medelålder

är det verkligen glädjande, att så många ändå ställer upp!

 

Jag avslutar med de sista meningarna i den av styrelsen undertecknade årsberättelsen.

Då vi som barn blev hitskickade från Finland, försågs vi med lapp om halsen. Den talade om vilka vi var. I bagaget hade vi också något, som inte stod skrivet. FINSK SISU. Låt oss även i den kommande verksamheten visa prov på detta!”

Jean Cronstedt

Ordförande

.

 

SYDSVERIGES FINSKA KRIGSBARN

Årsmötesdeltagare i Eslöv den 12 mars år 2019.

Foto: Antero Ijäs Nilsson

Fotografen till stora gruppbilden är Antero Ijäs Nilsson

.

.

Medlemmen Marjatta Titoff berättar om

KARELEN-böcker – år 2019

.

.

Min ene brors f d sambo skickade mig detta tips om nya Karelenböcker om min hembygd, Salmi och ön Lunkula i Ladoga.

TACK Leila för detta tips, nu har jag de båda böckerna hemma hos mig.

Enorma praktverk så TACK även till alla dem som bidragit till dessa utgåvor. Jag föll i gråt när jag såg bilder på släkt och byggnader.

Det Karelen som inte finns mer.

.

.

Boken till höger innehåller enbart bilder, d v s foton som karelarna tog med sig när vi blev evakuerade och tvingades flytta till det egentliga Finland.

.

Den andra boken har mycket text och bilder. Tio cm tjock bok.

.

Min hembygd på ön Lunkula i den väldiga sjön Ladoga.

.

Jag föll i gråt när jag såg min fars båt Otava. Granntomten till höger (syns ej på bilden) ägde mina föräldrar.

Ägde inte båten utan han och sin far (min farfar) åkte med denna båt över till fastlandet till Pitkäranta för att där ta extrajobb i hamnen.

Det lilla jordbruket på ön kunde inte försörja alla i familjerna, då  blev det extrajobb.

 

Min far: Feodor Titoff

.

 

Äntligen fick jag se den vackra gamla träbron från ön Lunkula till fastlandet.

Denna bro har jag hört talas om.

 Min morfar var beordrad av militären att spränga den och det gjorde han. Dessförinnan var ordern att evakuera allt folk från ön och sedan sätta eld på alla husen och sist spränga bron.

Min morfar var då 65 år när han tvingades att utföra allt detta.

Min morfar: Kosti Repetti

.

År 2002 återvände jag till ön Lunkula.

Den nya bron inte så vacker som den gamla.

.

Namnen på byarna, i norra Karelen, fick behållas trots att de hade  hamnat i ett annat lands ägo.

Söder om sjön Ladoga, där ändrades namnen till nya ryska ortsnamn.

På skylten  på min bild kan man läsa Lunkula på ryska.

.

.

Fotot längst upp på högersidan är min mormors syster med man.

.

Min mormors syster med man.

Visst blir jag rörd när jag finner släkten i dessa böcker.

.

Fotot på högersidan längst ned till vänster finns min mammas bror.

.

Min mammas bror till vänster på fotot.

.

Den ortodoxa kyrkan i Salmi före kriget.

.

12 februari 1940 begravning i kyrkan.

Under begravningen var kyrkan mörklagd till skydd mot bombfaran. Ceremonin upplystes endast av ljusen kring kistorna och de ljus besökande höllo i sina händer.

.

 

Så såg kyrkan ut år 2002 när jag var på besök.

Allt som har gått att stjäla har de nya medborgarna tagit. Såsom tak, tegel, kaminer, fönster, dörrar, golv… ja ALLT.

.

 

Jag inne i kyrkan (år 2002) det som är kvar av den.

.

Själva kyrkogården var svår att finna. Alla gravstenarna var bortförda till vägfyllning.

.

 

.

.

.

.

.

 

 

.

 

 

 

 

.

SFK:s julfest och samtidigt firande av Finlands Självständighetsdag.

.

.

.

Anja Jantunen underhöll med sång o musik.

.

Vår ordförande Jean Cronstedt håller ett anförande.

Foto: Timo Haapanen

.

.

Tips om två böcker

.

.

.

Hjälp en släktforskare…

 

En målarkompis till mig behöver hjälp med att finna ett finskt krigsbarns släkt.

.

Aulis Johannes Kuopio

född 1940-06-03 i Forssa, Finland

 

Fader: ingen antecknad, född i Finland, död i Finland

.

Moder: Anna Kuopio, född i Finland, död i Finland

.

Ni som vet något om denne mans släkt  – hör av Er.

marjattatitoffsnabelagmail.com

.

Tillägg från min målarkompis:

Hej o tack, Få se om någon vet något om hans föräldrar

i Finland och var dom kom ifrån.

Här hemma i Sverige har vi haft full koll på honom. .

.

Med andra ord – min målarkompis önskar kontakt med släktforskare i Finland.

 

.

 

 

.

.

.

.

 

Obs!

 

NY   INFORMATION OM finska krigsbarnet Raili.

 

1)

Raili var svensktalande redan då hon kom till Sverige.

 

2)

Innan Raili kom till familjen i Häradsbo, vistades hon i byn Bökås

hos familjen Edvin och Maria Fågelberg.

 

 

 

 

HJÄLP OSS…

ATT HITTA FINSKA KRIGSBARNET RAILI

 

Railis svenska fosterfamilj söker efter henne. Familjen minns inte Railis efternamn.

Hon är troligen född 1933 – 1935.

Raili flyttade tillbaka till Finland 1944 eller 1945.

.

Raili tillsammans med sin svenske bror som nu söker efter Raili.

Det är denne svenske bror som söker efter Raili.

.

Byn som Raili hamnade i var Häradsbo i Torups socken, dåvarande Torups kommun nu Hylte kommun och Hallands län.

.

Raili tillsammans med sina svenska fosterföräldrar.

Bilderna är troligen tagna år 1943 eller år 1944, i Häradsbo.

.

Raili tillsammans med sina svenska bröder.

.

Railis finska mamma i Finland.

Stämpeltryck på baksidan av fotot:  Uusi Valokuvaamo LOIMAA

.

Foto på Railis finska syster i Finland.

Stämpeltryck på baksidan av fotot:  Uusi Valokuvaamo LOIMAA

.

Kära ni som vet något om Raili,  hör av Er

marjattatitoffsnabelagmail.com

.

Ni som har kontakter i Finland med andra finska krigsbarn, ge dem länken till denna efterlysning, om vi hjälps åt så kommer vi att hitta Raili. TACK

.

 

.

VÄDJAN

medlemmar i SFK hör av Er med text och bild till denna vår ”hemsida”.

Även icke medlemmar eller andra intresserade, hör av Er mied bidrag. Vår tragiska ”världens största barnförflyttmimg” får inte glömmas bort.

Hör av Er till:

marjattatitoffsnabelagmail.com

.

.

FÖRENINGEN SFK-s ARKIV

I oktober 2016 överlämnade föreningens sekreterare Veikko Bern och jag,

i egenskap av dess ordförande, SFK-s samlade arkivmaterial till

Landsarkivet, Riksarkivets lokalavdelning i Lund. Depositionskontraktet

diariefördes den 27.11.2016 som 25–2016/9070. I

detta kontrakt skriver landsarkivarie Göran Kristiansson:

”Landsarkivet i Lund bedömer att handlingarna är av

mycket stort värde för eftervärlden”.

I enlighet med styrelsebeslut deponerade Veikko och jag

den 10 oktober 2018 de senaste två årens handlingar.

Dessa omfattade protokoll från styrelse-, års- och höstmöten

t.o.m. 26.10.2017, verksamhetsberättelserna för 2016 och 2017,

deltagarlistor från 25-årsjubileet samt höstmötet 2017,

resultaträkning för bägge åren, TERVE! nummer 56 – 61,

Aatos Kauranens personliga originalhandlingar rörande hans

krigsbarnshistoria, kopia av Sten Kindlundhs hedersmedlemsdiplom

och hans planerade tal till julfesten 2017, som fick inställas till följd

av sjukdom. Därutöver en del korrespondens samt några tidningsurklipp.

I Landsarkivet finns således nu handlingar från SFK-s första 25 år

deponerade. Bland dessa samtliga nummer av TERVE! från starten 2001.

Även vid denna leverans blev vi mycket trevligt och vänligt bemötta

av Landsarkivets representanter, Maria Wallin och David Larson.

Vi är välkomna att vid lämplig tidpunkt överlämna kommande

års föreningshandlingar.

Jean Cronstedt

.

.

.

.

En medlem har lämnat oss…

.

Antti Malminen avled den 2 juni 2018, i en ålder av 79 år.

.

.

ANTTI MALMINEN 1939 – 2018

Då Stalins krigsmakt överföll Finland den 30 november 1939 och bomberna började falla över Viborg och andra finska städer, var Antti Malminen blott åtta månader gammal. Fadern Akseli (46 år) var intensivt involverad i byggandet av försvarsanläggningar på Karelska Näset. Tillsammans med modern Ida (24 år) och bröderna Eero (2 år) Heimo (4 år) evakuerades Antti från Viborg och hamnade småningom i en liten stuga med kök på en gård utanför Kajana.

Året 1942 skickades Eero (5 år) och Antti (3 år) som krigsbarn till Sverige. Bägge hamnade i Småland, hos snälla och goda familjer i byn Sunnerskog öster om Vetlanda, icke långt från Lönneberga. I augusti 1944, under den då pågående sovjetiska storoffensiven, kom också mor Ida och storebror Heimo till Sunnerskog. Där stannade de kvar fram till december då de, under det ännu pågående Lapplandskriget, återvände till Finland.

Några år senare skulle Eero och Antti sändas tillbaka till Finland. I sitt kapitel i KRIGSBARNSMINNEN skriver Antti: ”Jag minns hur mina saker plockades ihop för avresa men då kom en kikhosteepidemi som räddning”. Återsändandet sköts upp och glömdes småningom bort. Bror Eero blev adopterad av sin värdfamilj. För honom blev gården i Sunnerskog hans hem för resten av livet. Antti ville själv inte bli adopterad men stannade kvar och blev genom testamente jämställd med sina fostersyskon.

Antti utbildade sig till lärare och blev både filosofie och politices magister. Han arbetade som adjunkt i ekonomiska och samhällsvetenskapliga ämnen, först i Vetlanda och senare på Katedralskolan i Lund. Som lärare var Antti mycket omtyckt. Ännu vid 75 års ålder undervisade han vid Fordonstekniska gymnasiet i Lund.

Antti och Kristina Hoff blev sambor 1969. Tillsammans har de barnen Johannes och Josefin, vilka vardera har två barn. I boken skriver Antti: ”Under årens lopp blev det många besök av Ida i Sverige och av oss i Finland. Vi var med på Akselis 80-årsdag i Åggelby i Helsingfors och han fick då träffa barnbarnet Johannes, som var 2 år.”

Våren 2016 drabbades Antti av en stroke med vårdkrävande halvsidesförlamning. Men talförmågan förblev lyckligtvis intakt. Till årsmötet i Eslöv i mars 2017 kom både Kristina och Antti, han i rullstol. Där hälsades Antti med en varm applåd!

I boken beskriver Antti hur han själv såg på sitt eget krigsbarnsöde: ”De ansvariga för barnförflyttningarna gjorde ett mycket lyckat val för mig av mitt fosterhem med en komplett familj där jag kunde bli ett sladdbarn.” Sista meningen: ”Med dubbla uppsättningar av föräldrar och syskon har jag varit privilegierad”.

Medlemmar i SFK blev både Antti och Kristina 2003. Under de gångna åren var Antti en aktiv, inspirerande och lojal föreningskamrat, därtill en skicklig fotograf. Han avled i Lund den 2 juni. Minnet av kämpen Antti hyllas av oss alla!

Jean Cronstedt

ordförande

.

 

.

.

En medlem har lämnat oss…

.

 

.

Birgitta Berg

..

Birgitta Berg

 

BIRGITTA BERG 1938 – 2018

Efter en tids sjukdom avled Birgitta Berg stilla i sitt hem den 11 maj, 80 år gammal.

Sitt kapitel i boken KRIGSBARNSMINNEN avslutar Birgitta med följande mening: ”Varje gång jag pratar med svenska vänner om min resa, sägs det tyst eller med ord, att dom inte kan fatta hur föräldrar kan skicka iväg sina barn till helt okända människor”. För den, som läser hela kapitlet, är det dock alls inte så svårt att förstå.

Vårvintern 1944, inför sin planerade storoffensiv, lät Stalin utsätta Helsingfors och andra finska städer för massiva bombningar. Finska folkets motståndsvilja skulle försvagas. Från barndomshemmet i stadens utkanter kunde Birgitta, som sexåring och tillsammans med fadern och sina sju syskon, se hur huvudstadens natthimmel färgades röd. Modern, som led av öppen och smittsam lungtuberkulos, blev utskriven och hemskickad från sanatoriet, som i all hast skulle omvandlas till krigssjukhus.

Den 8 juni 1944, dagen innan Sovjets ”slutoffensiv” på Karelska Näset startade, blev Birgitta och fem av syskonen skickade till Sverige. Tillsammans med en storasyster växte hon upp på en gård utanför Hasslöv i Halland. Birgitta utbildade sig till sjuksköterska, gifte sig och fick två barn. Medlem i SFK blev hon 2005 och uppdraget som föreningens sekreterare åtog hon sig redan året därpå. Denna syssla skötte Birgitta med stor omsorg till 2008.

Mitt första minne av Birgitta har jag från SFK-s försommarmöte i Knislinge 2006. Där berättade hon fängslande och vältaligt om en fotvandring hon hade gjort genom sydöstra Skåne.

Med kort varsel, i samband med årsmötet i Eslöv 2008, ställde Birgitta upp som föredragshållare. Det inbokade föredraget hade ställts in på grund av återbud. I den gripande berättelsen om sitt eget liv nämnde Birgitta även en tragedi, som hade drabbat familjen under frihets- och inbördeskriget 1918. Två av familjemedlemmarna hade hamnat på olika sidor! Bägge överlevde men talade därefter aldrig mera med varandra.

Birgitta Berg var inte bara en god talare. Körsång var ett av hennes stora intressen. Medlemskapet i SFK skattade hon högt. Vid flera tillfällen betonade Birgitta hur mycket gemenskapen med oss andra krigsbarn betydde för henne. Under fjorton år hade vi alla förmånen av att kunna räkna oss till hennes närmaste vänkrets. För hennes insatser i föreningsverksamheten känner vi

stor tacksamhet. I våra hjärtan lever minnet av Birgitta hedrat kvar!

 

Jean Cronstedt

ordförande

.

.

.

.

.

.

 

.

.

.

 

 

 

 

.

.

.

.

 

 

 

JULHÄLSNING 2017

 

Inte oväntat har det gångna året högst påtagligt gått i tecknet av
Finlands hundraårsjubileum som fri och självständig nation. Detta
gäller icke minst verksamheten i alla föreningar med någon form
av anknytning till jubilaren.

Redan vid SFK-s eget lyckade 25-årsjubileum i Tyringe den 26 maj
utgjorde vårt födelselands stundande hundraårsdag ett
betydelsefullt sidotema. Vid höstmötet på Scoutgården Skillinge
den 21 september, det tionde i rad arrangerat av Leena
Strömberg-Jönsson, kompletterades den traditionsenligt
upphissade finska flaggan i flaggstången med en andra, som vi
satte upp på salens gavelvägg. Vid dess sida fanns den svenska
flaggan.

På julfesten i Tyringe den 30 november blev
självständighetsförklaringen den 6 december 1917 och Sovjets
anfall den 30 november 1939 huvudteman i välkomsttalet. Under
dagen gav Arja Jantunens sånger vacker klang åt den högtidliga
stämningen.

Självständighetsfirandet i Finland den 6 december kunde följas i
direktsändning via finsk TV. Men firandet ägde inte bara rum i
Finland. Hundraårsjubilaren till ära anordnades festligheter också
på många håll i Sverige.

Till Rådhuset i Malmö hade Malmö stad,
Region Skåne och Länsstyrelsen bjudit in alla skånska föreningar
med finländsk anknytning. Taina Cronhamn, huvudansvarig för
arrangemanget, kunde glädja sig åt att denna inbjudan
hörsammats av 350 gäster, vilka i den stora och imponerande
vackra salen blev undfägnade med skumpa, mingelmat,
högtidstal, musik och körsång. Från SFK deltog ett tjugotal
medlemmar. Arrangörerna är värda ett varmt tack för det mycket
uppskattade initiativet och den lyckade festen!

För egen del har denna höst också varit starkt präglad av Finland
100. Inom loppet av drygt sju veckor har jag, på olika platser i
landet, hållit sammanlagt åtta föredrag om Finlands långvariga
kamp för att kunna uppnå och bevara frihet och oberoende.
Därvidlag har jag genomgående kunnat konstatera, att intresset
för Finlands dramatiska och spännande 1900-talshistoria tycks
vara stort. Icke minst för den lilla men för oss viktiga del, som rör
vår egen krigsbarnshistoria!

GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR!
Jean Cronstedt

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

Lyssna på P3 Dokumentär om finska krigsbarn

.

L y s s n a

.

117 minuter med musik

71 minuter utan musik

.

I dokumentären berättar bl en finska mamma hur det var att skicka iväg sina två barn till Sverige.

.

Medverkar gör även Pertti Kavén, som vi i SYDSVERIGES FINSKA KRIGSBARNSFÖRENING

har träffat många gånger, när han har talat om sin forskning om denna världens största barnförflyttning.

.

Ordföranden i Göteborgsföreningen Finska Krigsbarn, Kielo Bengtsson medverkar i programmet.

.

Plus att flera finska krigsbarn berättar om sin resa till Sverige.

.

Samt mycket dokumentärt nyhetsmaterial från Sveriges Radio som sändes i den svenska radion under kriget.

.

Mycket intressant program om oss finska krigsbarn.

.

.

.

.

.

SYDSVERIGES FINSKA KRIGSBARN

har firat 25 år.

.

.

Vi tre från Karlshamn

hade en underbar bilfärd genom det vackra Skåne.

.

.

.

.

Här ser Ni 4 ”originalmedlemmar”

med det menar jag, vi som var med i vår krigsbarnsförening för 25 år sedan.

Seija, Gunilla, Marjatta och Timo.

.

.

.

.

.

.

Vår ordförande Jean, lämnar över mikrofonen till Timo, som berättade hur det var att starta vår krigsbarnsförening för 25 år sedan.

.

Jean höll sedan föredrag: FINLANDS MÅNGÅRIGA FRIHETSKAMP

.

Jeans bok finns att köpa.

.

Vi hade gäster från Finland.

Och från krigsbarnsföreningen i Göteborg, hade vi inbjudit ordförande Kielo Bengtsson, tvåa från vänster.

Hon kunde berätta, att snart finns bara två krigsbarnsföreningar kvar i Sverige, då endast Göteborg och Skåneföreningen.

De andra föreningarna,  kommer att läggas ner.

Kielo undrade och önskade gärna att ha ett mer samarbete med oss i Skåne,

med vår krigsbarnsförening SYDSVERIGES FINSKA KRIGSBARN.

Bl a frågade hon om Göteborg fick vara med på vår hemsida. Jag svarade ja, direkt.

Jag vill inte att vi skall glömmas bort, då är det viktigt att vi har en hemsida som visar att vi fortfarande finns.

Så Välkommen Göteborg

att medverka med bilder och text till min hemsida www.ateljetitoff.se

med en länk:  Göteborgs Finska Krigsbarnsförening

Hälsar Marjatta Titoff

marjattatitoffsnabelagmail.com

.

.

Vår medlem Soini håller här i ”vår” bok som Soini hjälpt oss att ge ut.

Soini talade om att boken finns fortfarande att köpa.

(Bilden på Soini med boken är en ”gammal” bild.)

.

Ännu en ”gammal” bild.

Peter Nyberg, journalist i Karlshamn håller i sin mammas bok. Mamma Anita är död.

Soini omtalade på vårt jubileum att Anitas bok finns fortfarande att köpa.

.

Kan också nämna att på vårt jubileum hade vi två barn till krigsbarn som medverkade i våra festligheter.

Vi behöver yngre inslag, vi börjar bli gamla nu… orkar inte så mycket som vi vill och önskar.

Så välkomna Ni barn till krigsbarn – VI BEHÖVER ER

.

.

.

.

Vår medlem i SYDSVERIGES FINSKA KRIGSBARN har lämnat oss.

Tack Pentti för tiden, Du delade med oss i vår förening.

.

.

.

.

.

SYDSVERIGES FINSKA KRIGSBARN

Årsmöte i Eslöv 2017- 03-14

.

Medborgarhuset i Eslöv

.

49 medlemmar blev vi, tyvärr var det en del återbud p g a sjukdom.

.

.

.

.

.

Antti Malminen blev sjuk förra året. Men han hade satt sig för att snart komma tillbaka till oss. Det gjorde han…

han fick en stor applåd av oss andra.

.

Alltid god mat i Eslövs Medborgarhus.

.

.

.

.

.

Samling efter maten. Plötsligt hade en sångkör bildats, en sådan har vi inte haft på flera år.

Nu skärper vi oss, eftersom Finland fyller 100 år.

.

.

.

.

.

E F T E R L Y S N I N G

.

.

Denna skrivelse är funnen i samband med en bouppteckning i Linderöd.

Nu

undrar vi SYDSVERIGES FINSKA KRIGSBARN

var dessa finska krigsbarn finns någonstans.

Är de kvar i Sverige? eller de var tvungna att åka hem?

.

Hör av Er om Ni vet något!

marjattatitoff snabelagmail.com

.

.

.

.

Blekinge Läns Tidning 23 februari 2017

.

Blekinge Läns Tidning 23 februari 2017

Läs Blt

.

Blt gör en serie reportage med finsk anknytning nu när Finland firar 100 år.

Dagens reportage var det femte i ordningen i denna serie.

.

Journalisten Peter Nyberg, Blekinge Läns Tidning,

överraskade mig stort, när han gjorde reportaget om mig och mitt krigsbarnsöde.

Jag hade nämligen hans mammas bok i min bokhylla.

.

Peter Nyberg med sin mamma Anita Nybergs bok:

Vi som kom med lapp om halsen.

.

Anita var medlem i vår krigsbarnsförening och bodde i Malmö.

Jag hade ingen aning om att hennes son fanns i Blekinge.

Anita Nyberg

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

Vår medlem i SYDSVERIGES FINSKA KRIGSBARN har lämnat oss.

.

Annikki Nilsson

1935 – 2016

.

Annikki med make Hans-Arne år 2014, då de gästade oss i Karlshamn.

.

Hemmets Journal år 2005

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

Julfest och självständighetsdag

firade vi SYDSVERIGES FINSKA KRIGSBARN i Tyringe/Kurhotell den 6 dec 2016.

.

.

SYDSVERIGES FINSKA KRIGSBARN Nr 1Kurhotellets gran i foajén välkomnade oss.

.

SYDSVERIGES FINSKA KRIGSBARN Nr 2Alltid positive Pertti från Karlshamn, gladde oss med musik med julanknytning när vi andra anlände till julfesten.

.

SYDSVERIGES FINSKA KRIGSBARN Nr 4

.

SYDSVERIGES FINSKA KRIGSBARN Nr 5

.

SYDSVERIGES FINSKA KRIGSBARN Nr 6Vacker dukning i en vacker matsal.

.

SYDSVERIGES FINSKA KRIGSBARN Nr 7Sten Kindlundh höll ett anförande om VINTERKRIGET, bakgrund och förlopp.

.

SYDSVERIGES FINSKA KRIGSBARN Nr 8Lotter såldes…

.

SYDSVERIGES FINSKA KRIGSBARN Nr 9Vinstbordet

.

SYDSVERIGES FINSKA KRIGSBARN Nr 10

.

SYDSVERIGES FINSKA KRIGSBARN Nr 11

.

SYDSVERIGES FINSKA KRIGSBARN Nr 12

.

SYDSVERIGES FINSKA KRIGSBARN Nr 13

.

SYDSVERIGES FINSKA KRIGSBARN Nr 14

.

SYDSVERIGES FINSKA KRIGSBARN Nr 15

.

SYDSVERIGES FINSKA KRIGSBARN Nr 16

.

SYDSVERIGES FINSKA KRIGSBARN Nr 17Arja Jantunen underhöll oss med sånger på både svenska och finska.

.

SYDSVERIGES FINSKA KRIGSBARN Nr 18Avslutning alltid med nationalsången  VÅRT LAND 

på finska  OI MAAMME

6 dec är ju vår nationaldag/självständighetsdagen.

.

SYDSVERIGES FINSKA KRIGSBARN Nr 19Vår ordförande Jean Cronstedt – klädd i julslipsen – var glad och nöjd med vår fest på Finlands 99 årsdag av självständighet.

Nästa år firar vi 100 år och då skall vi ha extra extra av allt.

.

.

.

.

.

.

Dorrit Fredriksson Begravning

Dorrit Fredriksson är död.

.

Dorrit, som medverket i vår krigsbarnstidning TERVE

och då skrivit om hur det var att hämta hem finska krigsbarn från Sverige år 1945, till Finland.

Jag tror, att hon var den sista, av de vuxna personer som hade hand om oss.

Några fler, nu levande personer finns nog inte som kan berätta om hur det var.

Dorrit som var kristallklar in i det sista. En stroke avslutade hennes liv, 91 år.

.

Några veckor innan dödsfallet hade Sydsvenskan ett stort reportage om Dorrit.

I artikeln nämner hon det finska krigsbarnet som bor i Karlshamn. Ja, vi, Dorrit och jag, vi trivdes bra i varandras sällskap.

Ett väldigt positivt reportage om Dorrit som skaffade sig en blogg när hon var 89 år.

.

T I L L REPORTAGET

.

.

Dorrit 90 år

Tidig morgon tog jag detta foto på Dorrit.

Så söt…

vid 90 årsålder

.

.

Krigsbarnstidning Nr 1

.

Krigsbarnstidning Nr 2

.

.

Minnesord i Sydsvenskan av Gisela Döhler

.

 

.

 

 

————————————————————————————————————————————–

.

.

.

.

SYDSVERIGES FINSKA KRIGSBARN Nr 1

S Y D S V E R I G E S   F I N S K A    K R I G S B A R N

hade årsmöte i Eslövs vackra medborgarhus, tisdagen den 15 mars 2016

c:a 60 medlemmar var närvarande

235 är vårt medlemsantal

.

SYDSVERIGES FINSKA KRIGSBARN Nr 3Makarna Soini och Tuulikki välkomnade oss.

.

SYDSVERIGES FINSKA KRIGSBARN Nr 4Makarna Timo och Gunilla.

Dessa två, tillhör den lilla skara som är kvar från starten av vår krigsbarnsförening.

.

Även jag var med när vi startade i oktober 1992, platsen var Örestads Golfklubb i Lomma.

TACK att jag fick vara med i denna krigsbarnsförening, jag har kunnat bearbeta mina trauman bland likasinnade.

.

SYDSVERIGES FINSKA KRIGSBARN Nr 5Seija, även hon med från starten

.

SYDSVERIGES FINSKA KRIGSBARN Nr 7

SYDSVERIGES FINSKA KRIGSBARN Nr 8

SYDSVERIGES FINSKA KRIGSBARN Nr 9

.

SYDSVERIGES FINSKA KRIGSBARN Nr 11

Vid mötet valdes en ny ordförande Jean Cronstedt (till höger)

Avgående till vänster Kosti Markkanen

.

Vi är en märklig förening tyckte Jean eftersom vi väljer en ordförande som är 80+

den näst äldste på årsmötet. Märklig är vår förening också att det inte kommer in nya, yngre medlemmar.

Vi kommer så småningom att dö ut. Vi hoppas att våra barn och barnbarn på något sätt kan ta över.

.

Efter årsmötet fick vi njuta av Eslövs medborgarhus goda mat.

.

SYDSVERIGES FINSKA KRIGSBARN Nr 13

SYDSVERIGES FINSKA KRIGSBARN Nr 14

SYDSVERIGES FINSKA KRIGSBARN Nr 15

SYDSVERIGES FINSKA KRIGSBARN Nr 16

.

SYDSVERIGES FINSKA KRIGSBARN Nr 18

.

SYDSVERIGES FINSKA KRIGSBARN Nr 20

SYDSVERIGES FINSKA KRIGSBARN Nr 21Börje Dahl, som gett ut en egen bok om sitt krigsbarnsliv:  Minnen heter boken.

.

SYDSVERIGES FINSKA KRIGSBARN Nr 22

Vår förläggare – Soini andersson –  till vår bok:   K R I G S B A R N S M I N N E N

150 ex hade han med sig till Eslöv

.

SYDSVERIGES FINSKA KRIGSBARN Nr 23

SYDSVERIGES FINSKA KRIGSBARN Nr 24

Årsmöte med boksläpp = STORT o högtidligt

särskilt när man själv medverkar i boken med eget material

.

SYDSVERIGES FINSKA KRIGSBARN Nr 27Gruppbild på oss som har lämnat material till boken.

.

SYDSVERIGES FINSKA KRIGSBARN Nr 28Vid detta årsmöte med boksläpp gästades vi av Finska Radion/Sveriges Radio Jyri Markkula

.

Lyssna på programmet

H Ä R

På svenska kan Ni höra redaktör Soini Andersson, övriga röster är på finska som Jyri spelat in.

.

Men det är viktigt att vi uppmärksammas – det får inte hända igen….

 .

.

.

.

TERVE mars 2016 Nr 3

.

.

TERVE mars 2016 Nr 4

.

.

Skriv en kommentar