.

För 72 år sedan (25 januari 1945) sattes jag i Eringsboda taxi i Blekinge,

för att skickas till ett fosterhem i västra Blekinge.

.

Här en bild på byggnaden i Eringsboda där jag och 48 andra finska krigsbarn kom i nov 1944.

Där tillbringade vi vår första jul och nyår i Sverige, innan vi skickades ut till olika familjer i Blekinge, i januari 1945.

Vi hamnade i  familjer som hade anmält att de önskade ta emot ett finskt krigsbarn.

.

Så här såg jag ut. Fotot är det enda jag har från Finland innan min mamma skickade iväg mig.

Jag har hellugg, för att dölja en stor skallskada, som sträcker sig ner till vänster öga. Jag var ett skadat barn både psykiskt och fysiskt.

TACK att jag hade TUR o TILLFÄLLIGHETER som gjorde att jag hamnade hos en kärleksfull familj i Norje, hos tre ogifta systrar.

.

Lapp om halsen hade jag, liksom de andra finska krigsbarnen som skickades iväg. Vi var 70 000 barn, en hel armé.

.

Här är min mössa som jag hade på mig, när jag kom till Norje.

.

I taxin från Eringsboda till Norje fanns även tre andra finska krigsbarn. Tre syskon, de placerades ut i tre olika fosterhem.

Jag blir ledsen när jag ser bilden på dessa syskon, en begick självmord, en söp ihjäl sig och en längtade hela livet efter sin riktiga mamma.

Alla tre är döda, men jag lever.

VARFÖR klarar jag av livet bättre än de andra?

Tårarna rinner nu när jag skriver så jag kan knappt se tangentbordet.

.

Mina resedokument.

.

Min fosterfamiljs almanacka från 25 januari 1945.

Vanligtvis brukades deras almanackor vara fyllda med små notiser om vädret och annat.

Men 1945 års almancka var det skrivet endast: Marjatta kom

inget annat, bara tomma sidor

det var ett viktigt datum för dem.

.

Efter några månader fick jag komma till fotografen i Sölvesborg – så såg jag ut efter en tid med mycket kärlek i mitt fosterhem.

Hellugg naturligtvis för att dölja min svåra skallskada. Nu i vuxen ålder bryr jag mig inte om att dölja skadan.

.

TACK SVERIGE

.

.