.
.
.
Endast minsta möjliga belysning är tända idag i min lägenhet.
Jag slöar o sover bort dagen.
.
Tänker på min fader Feodor som skulle fyllt år idag.
Född 1900 och dog i fortsättningskriget den 12 juli 1941.
Några dagar innan fick han permission för att resa hem för se sin yngsta nyfödda dotter.
Det var jag.
Han konstaterade att jag hade fått hans bruna ögonfärg.
Mina två äldre systrar hade fått ärva vår mammas blåa ögonfärg.
.
När jag tänker på min fader så är det där med ögonfärgen. Ingenting annat kan jag fantisera om.
T ex hur han var som människa – jag vet ingenting om honom egentligen – bara hört berättas om hur han reagerade på att jag ärvt hans ögonfärg. Han var stolt, har min mamma talat om för mig.
.
Jag är stolt och glad nu när mina barnbarnsbarn föds, då jag får se att den bruna ögonfärgen slår igenom igen.
Jag kan räkna fem generationer som fått bruna ögon.
Min fader,
jag,
mina barn,
mina barnbarn
och
mina barnbarnsbarn.
.
.
.
Så fint du har det och så mycket tankar. Pappa med bruna ögon . Precis lika med min pappa och mig. Inte heller jag vet mycket om pappa.
Har faktiskt inte noterat att du har bruna ögon. Måste titta nästa gång. Jag skulle ha gissat på gröna.
Ja så rör man sig bakåt och framåt, nej inte framåt, men i nuet. Det är skönt på så vis den här kulna årstiden att man just vill tänka.
Så mycket sorg. Man får också leta fram glädjen. Inte så lätt alltid trots att man själv är priviligierad..